Andas in, andas ut

Det är tobaksfria veckan (säger DN, FHI har vaknat än) och således dags att prata rökning. Det mest slående är att det är, inte en, utan flera personer i tidningen som efterlyser hårdare regler och förbud för att de själv röker men vill sluta. Jag påminns om tjejen jag mötte på Mobila Gymnasiet på en skolkampanj för en mängd år sedan som ville förbjuda friskolor eftersom hon själv inte klarade av att planera sin tid på det sättet som krävdes för att klara studierna med skolans fira koncept.

Att människor inte kan klara av att antingen hantera eller acceptera sina egna laster utan att vilja göra det mindre roligt för andra genom diverse djävligheter som utökade rökförbud gör mig så irriterad att jag måste gå ut och ta några bloss. Svagheten och karaktärslösheten som gör att någon är villig att framträda med namn och bild i Sveriges största morgontidning för att kräva lagstiftning som ska hjälpa dem själv att sluta röka är förbluffande.

För det är ju inte så att den faktiska processen av att sluta röka skulle bli enklare för dessa personer genom nya regler. Lika lite som den överviktige skulle gå ner av en sockerskatt, kommer deras nikotinsug inte att dämpas av "fler rökfria miljöer". Det är fortfarande upp till dem att ta ansvar för sina egna liv.

Nothing changes, everything is new

Det har öppnat ett nytt apotek i Eurostop. Det i sig är toppen. Om man nu kunde få dit en butik som säljer sprit också skulle det lite olyckligt placerade åttiotalsmonumentet till köpcentrum kanske inte längre vara ett lika stort olycksbarn för ägaren Unibail.

Jag tittade in på det nya Apotek1 (ja, "apotek-ett") igår när jag var i Eurostop och handlade i förhoppning om att hitta någon ny spännande hudvårdsserie. I mina fantasier har någon av de nya apotekskedjorna en mängd roliga produkter av det slaget, så som man kan hitta på apotek runt om i Europa. Apotek1 uppfyllde dock inte vare förhoppningen eller fantasin. Faktum är att deras hudvårdshylla såg ut precis som den på C. W. Scheele eller vilket annat Apoteket som helst. ACO, varumärken påhittade för att få ACO:s produkter att kännas mer exklusiva, det vanliga smala Vichy-utbutdet, och så vidare. Man skulle kunna tro att det köper in alla sina varor, även de rent kosmetiska, från något slags central distributionscentral. (Det kanske är så på riktigt?)

Ja vet att L'Oreal i alla fall har ambitionen att sälja in fler av sina "får endast säljas på apotek"-brands,  eller active cosmetics som de kallar det, nu när det faktiskt uppstår en apoteksmarknad i Sverige (för att jag har hört personen som ansvarar för den delen av varumärkena säga det), men hittills har jag tyvärr inte sett något resultat. I sin strävan att uppfattas som legitima apotek verkar de nya aktörerna härma Apoteket in i minsta detalj, både vad gäller färger i den grafiska profilen och varuutbud. Resultatet blir jättetråkigt.

Tillgänglighet? Ja. Mångfald? Nej.

Let's cocoon

The day after tomorrow kommer tydligen imorgon, om man är morgonpendlare i Stockholm. Det som slår mig i alla dessa domedagsrapporter är att SL ihärdigt hävdar att pendeltågen kommer att gå i kvartstrafik som vanligt. Really SL? Really? Nu när läget är så dåligt att ni stänger av all t-banetrafik ovan jord, så kommer pendeln plötsligt att fungera? Nu när Banverket har bestämt att SJ ska dra ner sin trafik kraftigt eftersom de inte lyckas snöröja spåren ska pendeltågen gå varje kvart?

För det har de då inte gjort den senaste tiden. Faktum att pendeltågstrafiken har varit så dålig hela vintern att jag är innerligt glad att jag inte har ett jobb att gå till, utan endast en mängd "frivilliga" studier. Jag vet inte om jag orkar bege mig ut i den där cirkusen imorgon. Jag kanske får avstå från de frivillga seminariet och frivilligt läsa mina böcker i stället. Det börjar bli lite tröttsamt att hela tiden ha numret till Taxi 020 i beredskap och kreditkortet i högsta hugg.

A sad day for fashion

Varför är det så ofta de mest begåvade människorna som också har de värsta demonerna att slåss med?

Egna bröder, andras syndare

Anne Hathaway berättar i senaste GQ att hon och hennes föräldrar valde att lämna den katolska kyrkan när hennes bror kom ut. Familjen ville inte vara del av en kyrka som inte accepterade brodern, heter det.

Vid första anblicken är det här uttalandet rätt sympatiskt. Tills man tänker efter. Så det var alltså ok att fördöma homosexuella så länge ingen i familjen var berörd? Fördömde de själva homosexuella, så länge ingen i familjen var berörd? Jag förstår inte det här. Att byta trosuppfattning är ändå en rätt stor grej. Att man från en dag till en annan tycker att den katolska kyrkans åsikter om homosexuella är ok respektive oacceptabla hör nog inte till vanligheterna.

I vilket fall hade det nog låtit bättre att säga att familjen lämnade kyrkan på grund av dess syn på homosexuella, inte att de gjorde det dagen brodern kom ut.

bild från Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo

Ironi

Magdalena Ribbing höll en lunchföreläsning om, vad annars, vett och etikett på Handels idag. Nämna föreläsning drog över tiden med en kvart och höll ca. 200 personer väntande i korridoren. Man lever som man lär?

MVG

DN sätter idag betyg på revolutioner i forna sovjetstater. Borde jag ifrågasätta deras auktoritet att dela upp historiska skeenden i en skala avsedd för högstadieelever, eller bara vara nöjd med att Estland är bäst i klassen?

Det är det vi gör hela dagarna, säljer kola

 

Satt i en taxi in mot stan härom dagen (tack SL, jag hoppas att ni bara betalar för kalaset också). När chauffören fick veta att körningen var till Handels började han prata om "den där filmen" Snabba Cash.

- Har du sett den?

- Näe, men jag vet vad boken handlar om

- Han den där, JW, han går också på Handels

- Jo, jag vet, men de fick inte filma på skolan

- Ja, men i filmen så pluggar han på Handels. Det är en bra film, du borde se den.

Där har vi nu alltså den nya referenspunkten för vad Handelshögskolan är, för den delen av befolkningen som inte visste vad det var förut, och tror att Snabba Cash är ett filmmanus. Jag hade tidigare inte riktigt insett hur väl Jens Lapidus hade lyckats kleta fast sin historia på Handelshögskolans varumärke, men där har vi det, mina damer och herrar. Ja, jag går på samma skola som han den där fiktiva kokainlangaren.

(bild från thaimed.us)

Tusen och en natt, eller?

Plöstligt är jag sugen på ett par haremsbyxor. Har jag blivit galen? Hånskrattade jag inte när Gina Tricot kavlade ut en stor kampanj med plagget förra året? Ser det inte ut som att man har blöjor på sig?

Kanske det. Fashion works in mysterious ways.

Jag må vara ett år sen till festen (att döma av detta och detta), men det är ok. Eftersom den trenden knappast slog, är det inte som att jag plötsligt dyker upp i en lång boho-kjol. (Fast den looken var å andra sidan så länge sen att man nu kanske skulle vara edgy igen, snarare än daterad, i en sån.)

La Redoute har några par som ser ut ungefär som jag föreställer mig att det här som jag är sugen på ska se ut. Och för dryga 200-lappen blir det svårt att låta bli att scratch that itch.

(bilder från laredoute.se)

16:58

Lagom att gå en promenad med hunden nu när det är mörkt. Så slipper eventuella mötande flanörer se att man ser ut som en heroinberoende zombie i ansiktet.

Mörkret döljer även att alla populära promenadstråk är kantade av ändlösa gula fläckar på grund av bristen på döljande nysnö. Då det blir en trevligare estetiskt upplevelse för mig likaså.

Varför tror T9 att "Aktu" är ett vanligare ord än "Akut"?

Konstigt, med tanke på att det inte ens är ett ord.

Skicka ordet AKUT (även om T9 trilskas) till 72900 för att skänka 48,50 kr (som kostar dig 50 kr) till Haiti.

Nu väntar jag bara på att någon av hjälporganisationerna ska börja sälja ett snyggt armband, så har vi vårens stora accessoartrend klar. Det kommer kommer nog dock inte vara Röda Korset, då det fortfarande är jul i deras webbutik.

Kommunikation

Det här skulle jag uppskatta att se på anslagstavlan i trapphuset:

"Hej grannar!

Idag, tisdag 26/2, tänkte jag utföra något slags högljudda reparationsarbeten i min lägenhet. Jag kommer att banka och skrapa på väggar och golv så att det hörs in till er och framför allt kommer jag att skapa det där ljudet av slagborr i stenvägg, ett ljud som skär igenom alla väggar, dörrar och tankar. Planera därför inte att vara hemma idag och i lugn och ro läsa kurslitteratur, för det kommer inte att gå. Om ni väljer att stanna hemma kommer jag att driva er till, om inte vansinne så i alla fall migrän med min slagborr.

Med vänliga hälsningar,

Er granne"

Dålig stil Mona, bokstavligen

Den stora snackisen i svenska tidningar just nu verkar vara att Mona Sahlin har en Louis Vuitton-väska. "Det är en halv månadslön efter skatt, yada yada.."

Herregud. Det är en ful liten canavas-shopper från Antigua-kollektionen för några fem år sedan. Nypris: 640 dollar. Ungefär på samma nivå som den populära instegsväskan Speedy. Det är inte som att Mona dök upp med Birkin på armen.

Det stora problemet med väskan är vare sig dess pris eller varumärke. Det är att den helt enkelt inte passar, över huvud taget, till det Mona hade på sig. Det är en rosa tygväska, tydligt avsedd för sommarbruk. Buren av en gråklädd partiledare en slaskig januaridag.

Jag skulle föreslå något mer passande för partiledaren att bära runt på sina papper i. Kanske en röd Bagatelle GM i Epi-skinn? I stället för den här lilla rosa bagatellen.

(bild från louisvuitton.com)

Nu är det valår. And the shit just keeps hitting the fan

Moderaterna är nu för kvotering. Där ser man. Egentligen borde man inte ens vara överraskad vid det här laget. Schlingmann talar om att man inte "tar vara på all kompetens som finns". Really? Finns 50% av all kompetens i företagsledning verkligen hos kvinnor? För det råkar inte vara så att väldigt många kvinnor väljer att ta det lite lugnt med karriären, skaffa barn, ägna sig åt nämnda barn och en mängd andra aktiviteter som de medelålders vita männen i styrelserna inte har haft tid för sen de gick ut högskolan?

"De som her mig lägst skatt, de som ger mig lägst skatt, de som ger mig lägst skatt" får nog vara mantrat om jag ska lyckas rösta moderat och inte gå i landsflykt i år.

Oops... Show me your teeth

Jag har gått i några dagar och varit lite sur på amerikanska Elle för att deras leveranstider är för långa. Jag såg nämligen ett nytt nummer på Pressbyrån för en hel vecka sen och jag som är prenumerant har fortfarande inte fått det. Trodde jag.

Imorse när jag tänkte på saken, och funderade över att ringa och klaga i eftermiddag, insåg jag plötsligt att jag visst har fått det där numret. Det är bara så att det finns flera olika omslag. För artikeln om Britney och barnen hade jag fått, det var bara inte hon som var omslagsflicka.

Och mitt exemplar såg inte ens ut som något av dessa två. Jag fick dessutom det mer arty prenumerantomslaget. Och det var faktiskt ett tag sen.

Nu ska jag i stället hugga in i Vanity Fair med det mycket omdiskuterade Tiger-omslaget, som jag till slut fick i brevlådan idag. Sen får vi sen när Jennie from the block dyker upp.

Feel the burn

Hittade en god nyhet: att shoppa är utmärkt träning. Tydligen bränner man 48 tusen kalorier per år av aktiviteten om man shoppar lika mycket som den genomsnittliga (Brittiska? Studien är beställd av Debenhams) kvinnan.

Inte för att jag är överraskad. Efter en dags butiksgenomkammande är man helt slut. Faktum är att jag nog inte ens klarar av en hel dag för tillfället eftersom jag "tränat" så lite det senaste året. (Tack Handels. Inte.)

Så jag behöver kanske inte ha så dåligt samvete över att jag sa upp mitt gymmedlemskap härom dan i alla fall. Jag får shoppa mer istället.

(via The Cut, där jag också lånade bilden)

Grattis syster!

Min underbara syster Ida fyller 16 idag. Tyvärr är hon i Estland nu, men hon var i Stockholm över dagen i torsdags, så jag fick tillbringa lite tid med henne. Jag kan bara säga en sak: Det är väldigt roligt att gå på rean med någon som har storlek 32-34 i kläder och 36 i skor. Det finns mycket mer snygga grejer kvar för det lilla segmentet än vad det finns för resten av oss. Det blev bland annat en snygg lila klänning med puffig kjol från Oasis som Ida ska ha på sin fest idag och ett par riktigt heta stövletter från Din Sko. Just det, min sextonåriga lillasyster är även bätter på att gå i högklackat än vad jag är. Storasyster är  lite avundsjuk. Jag behöver öva.

Testar en grej

Testing 1.. 2.. 3..

Keeps gettin' better

Brevbäraren kom och gjorde min motivaiton en stor otjänst. "Men det verkar ju vara ett rätt tunt nummer..." "Om jag bara bläddrar lite..." "Lady Gaga ser ju så snygg ut.."


Mer från posthögen: Även i år är kallelsen till cellprovtagning skriven i comic sans. Jag lyckdes faktiskt aldrig ta mig iväg förra året. Men nu har jag lärt mig att den där tiden de säger att de har bokat åt en är total BS. Det är drop in. De säger bara inte det, för att alla inte ska komma på samma gång.

Jag vill inte skriva en tenta, jag vill göra såhär

L’adrénaline

Kvart i nio slog jag upp ögonen och insåg att Patrik forfarande låg i sängen. Han skulle gått upp över en timme tidigare och hans tåg gick 9.04, men där låg han. När jag väckte honom så trodde han inte riktigt på mig, i sin verklighetsuppfattning hade han bara blundat lite, för en timme sen.

Insert 20 minuters galet stressande för att hinna med SJ-tåget vid 9.27 och därmed ha någon chans att komma till jobbet vid 10.

Nu är Patrik i Stockholm, hunden har bäddat ner sig i hans morgonrock som hamnade på golvet i rusningen och jag sitter här och mår fortfarande lite illa av chock-vaknandet jag fick. Dags för frukost antar jag.

Är Fredrik Strage den enda filmskribenten på DN som faktiskt har någon aning om det han skriver om?

Jag läste en filmrecension i tidningen imorse. Och jag har bara en fråga, kära recencent Kerstin Gezelius, vem är den här "Clarissa från 'Sex and the city'” som Sarah Jessica Parker har spelat?

8 oöverstigliga kilometer

När kan man vara säker på att det inte är någon poäng med att skicka in en ansöka till ett jobb? När man har hamnat i en lång diskussion med personalansvarige på telefon för att denne är övertygad om att man inte fysiskt kan ta sig till arbetsplatsen utan bil. Och man har ingen bil.

Arbetsplatsen är Arlanda. Trots att utsläppstaket hänger över hela verksamheten som ett stort domedagsmoln, envisas de flesta arbetsgivare på flygplatsen med att kräva bil och körkort av alla sina anställda. För några år sedan, när det inte gick kollektivtrafik till flygplatsen dygnet runt, kunde man förstå detta krav. Men nu är det inte så längre. Det går bussar från Märsta till Arlanda hela dygnet. "Men om du börjar halv fyra..." Ja, även vid tre på natten.

Och gud förbjude att man skulle nämna att cykla till det prospektiva jobbet. Då har de givetvis haft SÅ många anställda genom åren som kommit med den, tydligen i deras tycke helt absurda, historien eller andra "liknande" som att deras pojkvän är taxichaufför och kommer att köra dem. Men sen gör pojkvännen slut. Och hur påverkar det här cyklandet? Jo, tydligen så tröttnar man på det och säger därför upp sig och företaget står där med massa utbildning som gått till spillo.

Jag pendlar cirka 40 timmar i månaden för att ta mig till plugget. Jag är rejält trött på det också. Det betyder dock inte att jag skulle hoppa av. Liksom de tusentals andra människor som cyklar till jobbet varje dag i Stockholm. Jag tror inte någon av dem sagt upp sig för att de fått punka hitills. I värsta fall får man väl ta en taxi.

Men allt detta spelar givetvis ingen roll om personen i andra ändan har bestämt sig för att det inte går. Jag skulle kunna försökta övertyga henne om att jag ska gå på händer till jobbet och få ungefär samma respons.

Retailing 1.0

Jag skrev en tenta i kursen Marknadsföring II idag. Mina kursare skrev den för ca. 7 månader sedan, men något missriktad ambition har hitills hindrat mig från att göra samma sak. Förhoppningsvis var det värt det, även om jag i ett kritiskt ögonblick glömde bort att en av de fyra särskilda egenskaperna hos tjänster är variability.

Efter tentan begav jag mig ut på stan för att köpa nya gula överstrykningspennor. Jag har nämligen plöjt ner de, inte mindre än, tre stycken jag hade i marknadsföringsboken.

Nu råkar jag har en särskild preferens på det här området: jag tycker om överstrykningspennor av modellen Stabilo Boss. För att de sitter bra i handen och för att den huvudsakliga konkurrenten Castells pennors bläck torkar till en ful kycklinggyl nyans. Men det näst vanligaste märket på överstrykningspennor borde ju inte vara så svårt att hitta?

Ha! Märkespreferens kan man bara glömma när Åhléns och Akademibokhandeln har slut på pennor i färgen gul. Det fanns inga på lager heller, jag frågade. Svaret blev "Det brukar ta slut på dem så här i mellandagarna."

Intressant. Så en väldigt vanlig produkt brukar ta slut? Vad var det marknadsföringsboken sa om det nu igen? Nej, just ja, det är bara väldigt väldigt rimligt. BESTÄLL FLER NÄSTA GÅNG!

Och H&M har givetvis gjort en...

En mindre grafisk beskrivning.

Intressant val

TV3 visar The Victoria's Secret Fashion Show 2009 (igen). Samtidigt på TV4+: Big Medicine (om extremt feta människor).

Vad som gör sig bäst på bild råder det nog ingen tvist om.

(bild från CBS)

Hoppsan H&M

H&M, som i vanliga fall är så bra på att vara bäst i klassen när det gäller CSR, etik och ekologisk bomull har hamnat i blåsväder i USA. Det har visat sig att (i alla fall en av) företagets butiker skär sönder fullkomligt användbara kläder som inte kunnat säljas i butiken, innan kläderna slängs i soptunnor i gränden bakom. Där står sedan hemlösa och gräver igenom textilmassorna för att hitta de få plagg som råkat förbli hela.

Varför inte bara donera kläderna till hemlösa och fattiga? Det är knappast fråga om någon risk för varumärkesdevalvering i det här fallet. Det är hoodies från divided, inte LV-väskor vi pratar om. (Ryktet säger att LV bränner sina överblivna varor, för att undvika att de ska hamna i orätta händer.) Det här rimmar verkligen illa med den image H&M jobbar så hårt för att ha i de här frågorna.

Från NYT via The Cut

Jag håller eventuellt på att bil galen

Imorgon är det tenta. Jag sitter och crammar in det sista idag och det känns som att jag och min omgivning rör oss i utrarapid, men samtidigt väldigt snabbt. Och som en bisarr symbol för allting envisas min hjärna med att sjunga på den här sången.

Och det här är bara den första tentan av tre. När jag är klar kommer jag vara färdig att läggas in.

In på bara skinnet

I den här nyhetsartikeln om att de nya scannrarna som används på flygpassagerare kan bryta mot Brittiska barnpornografilagar framkommer något som i alla fall jag inte hade insett. Den avbilden som säkerhetspersonalen får är alltså tillräckligt nära en helt naken person för att vara oanständig. I praktiken: nästa gång man flyger till USA kommer en handfull gubbar på Arlanda se en naken.

Jag skulle säga att det inte är värt det om det inte vore så jäklans bra shopping där borta.

(bild från streetwhispers.com)

Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now

I brist på intressanta inslag i tv-tablån satte jag på Pretty Woman på DVD som bakgrundsljud när jag pysslade med annat igår. Något som slog mig när jag såg Vivian släntra ner för Hollywood Boulevard i sina lårhöga lackstövlar och senare bli nekad service i en "fin" butik på grund av nämnda stövlar (den där klänningen med en metallring i midjan hade nog också lite med saken att göra), var att den outfiten skulle vara helt ok idag.

Om valfri ung kändis dök upp i pressen med samma ensemble (givet att vi inte hade sett den 50 gånger i filmen) skulle ingen höja ett ögonbryn. Det skulle nog ses som ett djärvt och framåt klädval. Nu till den stora frågan - har vi blivit mindre trångsynta eller helt enkelt tappat all stil och klass? (Och jag menar inte det på ett fördömande sätt, alls, jag har själv varit sugen på ett par stövlar...)

Tragisk komik

Jag har upptäckt att den väldigt roliga brittiska komedin Death at a funeral har gjorts om som den läskiga amerikanska svart-familj-träffas-och-gör-galna-saker komedin Death at a funeral. Med Chris Rock i huvudrollen. Och Martin Lawrence. Spare me.

Varför? Kunde de inte ha kallat den för något annat, för att inte helt ta över originalets roll i filmhistorien?

Ett positivt nytt år!

Positivt tänkande har ett dåligt rykte. Det verkar naivt att tro att allt ska gå bra, att möta hinder med ett leende och inte planera för negativa scenarion. Positiva affirmationer är väldigt corny. "Jag kan göra det här, jag ska lyckas!" Nej, då är det mycket coolare att vara cynisk och lagom torr i sin syn på världen.

Men positivt tänkande funkar. Bestämmer man sig för att man kan och man ska, så går det mycket bättre än om man redan från början har planerat för hur man ska göra när det går åt helvete.

Så för att jag ska klara av den 175-procentiga studietakt jag har framför mig under första halvan av den kommande terminen ska jag försöka sätta mitt vanliga cyniska jag åt sidan och vara positiv. Jag kan och ska läsa mina vanliga två kurser på Handels, ta den där statistikkursen jag inte riktigt fattade förra året och läsa en liten 7,5 poängare franska på kvartsfart på SU.

Ny tid, ny strid. Med ett leende.