8 oöverstigliga kilometer
När kan man vara säker på att det inte är någon poäng med att skicka in en ansöka till ett jobb? När man har hamnat i en lång diskussion med personalansvarige på telefon för att denne är övertygad om att man inte fysiskt kan ta sig till arbetsplatsen utan bil. Och man har ingen bil.
Arbetsplatsen är Arlanda. Trots att utsläppstaket hänger över hela verksamheten som ett stort domedagsmoln, envisas de flesta arbetsgivare på flygplatsen med att kräva bil och körkort av alla sina anställda. För några år sedan, när det inte gick kollektivtrafik till flygplatsen dygnet runt, kunde man förstå detta krav. Men nu är det inte så längre. Det går bussar från Märsta till Arlanda hela dygnet. "Men om du börjar halv fyra..." Ja, även vid tre på natten.
Och gud förbjude att man skulle nämna att cykla till det prospektiva jobbet. Då har de givetvis haft SÅ många anställda genom åren som kommit med den, tydligen i deras tycke helt absurda, historien eller andra "liknande" som att deras pojkvän är taxichaufför och kommer att köra dem. Men sen gör pojkvännen slut. Och hur påverkar det här cyklandet? Jo, tydligen så tröttnar man på det och säger därför upp sig och företaget står där med massa utbildning som gått till spillo.
Jag pendlar cirka 40 timmar i månaden för att ta mig till plugget. Jag är rejält trött på det också. Det betyder dock inte att jag skulle hoppa av. Liksom de tusentals andra människor som cyklar till jobbet varje dag i Stockholm. Jag tror inte någon av dem sagt upp sig för att de fått punka hitills. I värsta fall får man väl ta en taxi.
Men allt detta spelar givetvis ingen roll om personen i andra ändan har bestämt sig för att det inte går. Jag skulle kunna försökta övertyga henne om att jag ska gå på händer till jobbet och få ungefär samma respons.
Arbetsplatsen är Arlanda. Trots att utsläppstaket hänger över hela verksamheten som ett stort domedagsmoln, envisas de flesta arbetsgivare på flygplatsen med att kräva bil och körkort av alla sina anställda. För några år sedan, när det inte gick kollektivtrafik till flygplatsen dygnet runt, kunde man förstå detta krav. Men nu är det inte så längre. Det går bussar från Märsta till Arlanda hela dygnet. "Men om du börjar halv fyra..." Ja, även vid tre på natten.
Och gud förbjude att man skulle nämna att cykla till det prospektiva jobbet. Då har de givetvis haft SÅ många anställda genom åren som kommit med den, tydligen i deras tycke helt absurda, historien eller andra "liknande" som att deras pojkvän är taxichaufför och kommer att köra dem. Men sen gör pojkvännen slut. Och hur påverkar det här cyklandet? Jo, tydligen så tröttnar man på det och säger därför upp sig och företaget står där med massa utbildning som gått till spillo.
Jag pendlar cirka 40 timmar i månaden för att ta mig till plugget. Jag är rejält trött på det också. Det betyder dock inte att jag skulle hoppa av. Liksom de tusentals andra människor som cyklar till jobbet varje dag i Stockholm. Jag tror inte någon av dem sagt upp sig för att de fått punka hitills. I värsta fall får man väl ta en taxi.
Men allt detta spelar givetvis ingen roll om personen i andra ändan har bestämt sig för att det inte går. Jag skulle kunna försökta övertyga henne om att jag ska gå på händer till jobbet och få ungefär samma respons.
No comments:
Post a Comment