Räcker det?

Under de senaste dagarna har jag upptäckt något. I dessa valtiden är de flesta tydligen väldigt sugna på att prata om vad man ska eller har röstat på. Och bilden som målas fram är en sorglig sådan. Folk är inte nöjda, absolut inte, men de har inte riktigt uppfattat att det finns ett alternativ. Budskapet har inte nått hela vägen fram. Frågan är om det ens finns något mer man kunnat göra?

Det finns alldeles för många som helt håller med om problemformuleringen och som även tycker att de föreslagna lösningarna låter bra, men som har gått och röstat på socialdemokraterna av gammal vana och tradition. De glömmer lagom lägligt bort det som är fel och intalar sig att det blir nog bra ändå. När jag då påpekar att de precis har lagt sin röst på att saker ska fortsätta precis som de är, kan man för en sekund se en tanke i deras ögon. Innan de ruskar bort den och fortsätter intala sig att allt nog blir bra.

Det här är till exempel missnöjda landstingsanställda - en grupp som borde vara en guldgruva för det nya arbetarpartiet.

Jag hoppas att dessa människor inte är så många där ute i den riktiga världen som de verkar vara inom den begränsade krets jag får möta varje dag just nu. Jag hoppas och ber och är beredd att offra jungfrur för att de som sett alternativet och också valt det är tillräckligt många.

Det här blir en nervös kväll.