En vecka kvar

En av sakerna som jag tycker är tråkigast med att jag kommer vara här inne i två veckor till är att jag inte får möjlighet att vara på en riktig valvaka och tillsammans med likasinnade (förhoppningsvis) fira alliansens valseger. Jag får nöja mig med en skål popcorn och storbildsteven i filmrummet.

Inte heller kan jag spela min favorit av alla vallåtar som poppat upp - den här - i något annat än mina små hörlurar.

Men om jag får komma ut till ett lite friare Sverige den 25:e, så kan jag nog leva med allt det där...

(Nu har har jag till slut lyckats sätta dit det där orangea bandet också. Bättre sent än aldrig.)