Det blir inte alltid som man tänkt

När jag ser en tidningsartikel eller hör om ett tv-program om Estland kan jag inte låta bli – jag måste läsa eller se, jag vill veta vilken blid som förmedlas. Likadant denna gång, när jag såg att DN Söndag hade en artikel med en resebeskrivning som utlovade att utmana den gängse mediabilden av Baltikum.

Redan på första sidan av bilagan möttes jag av "Fem frågor om Baltikum", varav två handlade om Estland. Men när jag bläddrade vidare till själva artikeln blev jag däremot lite förvånad. Artikelförfattarinnans definition av "Baltikum" verkar inte vara den gängse.

Att döma av de två uppsalgen ilustrerade med stora färgbilder består hennes Baltikum av tre länder - Lettland, Litauen och Polen. Eller möjligen fyra - även Tyskland får vara med på ett hörn. Det där tredje landet, som jag letade efter, hastas förbi i det andra stycket, mitt emellan en historia om magsjuka på ett Lettiskt hotell och en massa innehållslöst dravel om upphovskvinnans osjälvständighet och rädsla för att göra grejjer på egen hand.

Kan det möjligen vara så att Estland inte visade sig vara så intressant för hennes valda vinkling? När hon rullade av färjan och upptäckte att, fan, här ser det ju i princip ut som hemma, fast butikerna har öppet på tider folk faktiskt har tid att handla, inga ryska maffibossar eller korrumperade poliser som kommer fram och ger spontanintervjuer, så var det lika bra att trycka på gasen och hasta vidare till Lettland. Lite omdefinering av geografisk beteckningar får läsarna väl tåla till söndagsfrukosten.