Vem bryr sig om vad kunderna vill ha
Mode och klädindustri har jag alltid tyckt är ett fantastiskt exempel på hur efterfrågan styr.För att lyckas måste man producera något som folk gillar och vill ha på sig. Det går liksom inte att sälja kläder som är fula eller (alltför) obekväma. Då går kunderna någon annanstans.
Det handlar inte om att vara billigast. Folk är beredda att betala för design de gillar, i vissa fall trots brister i kvalité.
Och det finns nischer för det mesta, eftersom kunderna har olika smak.
Så om man då inte hittar någon som vill köpa ens plagg, har man bevisligen misslyckats på något sätt. Man har inte tillräckligt intressant design i förhållande till priset. Man har alldeles för dålig kvalité. Eller så lyckas man inte nå fram till sina avsedda kunder. Oftast är det det förstnämnda, inte helt sällan i kombination med det andra.
Jag säger inte att det är lätt att lyckas och att det finns något säker recept på framgång. Tvärt om, det är otroligt svårt. Men om man inte når hela vägen fram så var det kanske inte meant to be.
Nu har en statlig utredning föreslagit att marknaden inte ska få fortsätta styra svenskt mode. Det som folk vill ha är tydligen för "trist och lagom". De som inte klarar sig i den hårda konkurrensen ska få bidrag till finansiering, marknadsföring och tillverkning. Det enda de ska behöva göra själv är "skapa", m.a.o. Mer couture åt sverige! Man har tyvärr missat det där med att de som vill sysselsätta sig med superkreativa men lite knäppa kreationer brukar bygga sig en namn först, och ha en prêt-à-porter linje som försörjer verksamheten.
Jag väntar med spänning på den statliga utredning som kommer att föreslå bidrag till restauranger som serverar mat folk inte vill äta. Små restaurangföretag kan behöva hjälp med finansiering, marknadsföring och tillagning. Så att de brilljanta restaurantörerna kan ta det lugnt och skriva menyer och beställa nya inredningar. Branschen är alldels för hård så som den ser ut idag.
(bilden är Christian Dior F/W 2006 couture från style.com)
Det handlar inte om att vara billigast. Folk är beredda att betala för design de gillar, i vissa fall trots brister i kvalité.
Och det finns nischer för det mesta, eftersom kunderna har olika smak.
Så om man då inte hittar någon som vill köpa ens plagg, har man bevisligen misslyckats på något sätt. Man har inte tillräckligt intressant design i förhållande till priset. Man har alldeles för dålig kvalité. Eller så lyckas man inte nå fram till sina avsedda kunder. Oftast är det det förstnämnda, inte helt sällan i kombination med det andra.
Jag säger inte att det är lätt att lyckas och att det finns något säker recept på framgång. Tvärt om, det är otroligt svårt. Men om man inte når hela vägen fram så var det kanske inte meant to be.
Nu har en statlig utredning föreslagit att marknaden inte ska få fortsätta styra svenskt mode. Det som folk vill ha är tydligen för "trist och lagom". De som inte klarar sig i den hårda konkurrensen ska få bidrag till finansiering, marknadsföring och tillverkning. Det enda de ska behöva göra själv är "skapa", m.a.o. Mer couture åt sverige! Man har tyvärr missat det där med att de som vill sysselsätta sig med superkreativa men lite knäppa kreationer brukar bygga sig en namn först, och ha en prêt-à-porter linje som försörjer verksamheten.
Jag väntar med spänning på den statliga utredning som kommer att föreslå bidrag till restauranger som serverar mat folk inte vill äta. Små restaurangföretag kan behöva hjälp med finansiering, marknadsföring och tillagning. Så att de brilljanta restaurantörerna kan ta det lugnt och skriva menyer och beställa nya inredningar. Branschen är alldels för hård så som den ser ut idag.
(bilden är Christian Dior F/W 2006 couture från style.com)
1 comment:
kas sellel lool on mingi allikas? saada mulle mailile viide v www-aadress
olen lugenud et Beckmanile anti pearaha juurde, aga statlig bidrag moele - mis sellest on kirjutatud
Post a Comment