Det blir inte alltid som man tänkt

När jag ser en tidningsartikel eller hör om ett tv-program om Estland kan jag inte låta bli – jag måste läsa eller se, jag vill veta vilken blid som förmedlas. Likadant denna gång, när jag såg att DN Söndag hade en artikel med en resebeskrivning som utlovade att utmana den gängse mediabilden av Baltikum.

Redan på första sidan av bilagan möttes jag av "Fem frågor om Baltikum", varav två handlade om Estland. Men när jag bläddrade vidare till själva artikeln blev jag däremot lite förvånad. Artikelförfattarinnans definition av "Baltikum" verkar inte vara den gängse.

Att döma av de två uppsalgen ilustrerade med stora färgbilder består hennes Baltikum av tre länder - Lettland, Litauen och Polen. Eller möjligen fyra - även Tyskland får vara med på ett hörn. Det där tredje landet, som jag letade efter, hastas förbi i det andra stycket, mitt emellan en historia om magsjuka på ett Lettiskt hotell och en massa innehållslöst dravel om upphovskvinnans osjälvständighet och rädsla för att göra grejjer på egen hand.

Kan det möjligen vara så att Estland inte visade sig vara så intressant för hennes valda vinkling? När hon rullade av färjan och upptäckte att, fan, här ser det ju i princip ut som hemma, fast butikerna har öppet på tider folk faktiskt har tid att handla, inga ryska maffibossar eller korrumperade poliser som kommer fram och ger spontanintervjuer, så var det lika bra att trycka på gasen och hasta vidare till Lettland. Lite omdefinering av geografisk beteckningar får läsarna väl tåla till söndagsfrukosten.

Vem kunde gissat att M.H Hansens modell för direktdemokrati skulle vara så populär

Varför är människor så förtjusta i att bli tvingade?
Hur kommer det sig att 9 av 10 personer i ett rum tycker att det vore bra med en elektronisk andrakammare bestående av framlottade medborgare, när den tionde är den enda som är politiskt engagerad på något sätt?

De är precis som hon som slutade använda cykelhjälm när hon flyttade till Uppsala, eller en flicka jag träffade en gång för länge sedan på Mobila Gymnasiet, som var missnöjd med att hon fått välja gymnasieskola själv, eftersom hon hade valt en skola där hon behövde ta mycket eget ansvar för sina studier, och sedan misskött nämnda studier.

Det verkar kul att vara med och bestämma men ingen orkar lägga ner engagemanget och tiden som krävs för att gå den traditionella vägen. (Och här räknar jag även in sådana egentligen otraditionella metoder som att genom aktiv kampanj i sin lokala religiösa gemenskap kryssa in sig från en plats långt ner på valsedeln.) Tvärt om - de letar efter skäl att låta bli, till exempel genom att intala sig att det kostar pengar attatt bli vald till ett politiskt uppdrag i Sverige idag.

Summan av all den okunskap om hur det politiska systemet fungerar idag som framkommer i en diskussion med "vanliga människor" om direktdemokrati är i sig ett talande argument mot styrelseformen.

P som i biskop

Sen igår morse har jag då och då gått och funderat över vilken av frågorna i årets Nutidsorientering som kunde ha "piggsvin" som korrekt svar. Detta började när jag såg rubriken på lördagens "Fråga om språket"-kolumn – "Erkepiskopp och piggvin får godkänt". För ungefär en halvtimme senm, när jag för trettioelfte gången kastade en blick på den där uppslagna tidningen, gick det plötsligt upp för mig. Det var inte "piggsvin" det handlade om, utan "pingvin".

Nutidsorienteringen är en frågesport för niondeklassare. Att tro att pingvin stavas som ovan eller att religionen isalm grundades av Saddam Hussein (även om jag är benägen att tro att det sistnämnda var någons försök att göra sig rolig) är misstag som vore förlåtliga om de gjordes av en tolvåring. Men det här är återigen sexton-, möjligen femtonåringar.

Strax brevid, på insändarsidan, finns en lång insändare om att lärarna använder frånvaron av betyg upp till åttonde klass som en ursäkt för att låta bli att säga obehagliga sanningar. När det sedan är dags att ge betyg finns alldeles för kort tid för att reparera skadan som skett. Att dagens niondeklassare inte kan stava till pingvin tyder på att insändarskribenten är något på spåren.

(bild från aad.gov.au)

Dagens andra inlägg i kategorin tidningar

Nu kände jag att jag varit genomgånde negativ på senare tid och tänkte att jag därför skulle puffa lite för något som jag gillar. Jag gillar verkligen tidningen Pause. För 14.50 får man ganska många sidor med cyniska kommentarer och roliga intervjufrågor. Helt klart en bra affär.

På hal is

Köpte den nya träningsinriktade Elle-avknoppningen EllePULS idag. Generellt sett var tidningen ungefär det man kan vänta sig när glansigt magasin möter träningstidning. Det är inte briljant, men får mig inte heller att vilja dunka huvudet i skrivbordet. Den som skrev artikeln En dag i Åre kanske borde dock ha hållit sig till mode och lämnat skidåkningsbiten åt någon annan.

Mitt på uppslaget finns en ruta med "Tips". Ett av tipsen är att "Alla som åker skidor, oavsett nivå, bör använda hjälm, skidglasögon och ryggskydd!" Ryggskydd? Allvarligt? Har artikelförfattaren någonsing åkt skidor, eller bara hängt på after skin i Åre?

Det är kul med bilder på roliga skidkläder, men varför, varför var man tvungen att fucka upp det med de fåniga plattityderna och tipsen kopierade från stämmningsskygga amerikanska tidningar?

---

Jag hoppas verkligen att jag får åka skidor i vinter. Det var alldeles för länge sen.

Jag ser på för mycket TV

Jag är definitivt en av de människorna som inte skulle ha SVT1 och 2 om de var betalkanaler enligt gängse modell. Jag tittar helt enkelt så otroligt sällan på SVT. Och om jag nu skulle lägga extra pengar på att få tillgång till tv-kanaler skulle nog Canal+ hamna högre upp på listan.

Men ibland hittar man något i tablån som faktiskt verkar kul. Oftast en film. Men då är det förstås inte alls den filmen, utan något med lejon, tigrar och jägare i Afrika som sänds vid den tiden egentligen. Och på SVT:s egen hemsida får man veta att det just nu är 08:00 och dags för Bolibompa. Right. Varför är jag inte förvånad...

Snällismen når nya och läskiga höjder

Generaldirektören för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Annika Marcus, vill att nämnden inte ska kunna utdela straff när de finner att en vårdanställd gjort fel i jobbet. Skälet? Att det kan svida, både professionellt och personligt. (Saknar tyvärr länk till nyheten än så länge.)

Jag förstår att det är viktigt att anställda inom vården vågar erkänna fel, för annars kan patienterna råka riktigt illa ut, så därför får inte straffen vara för stränga. Med det är de inte. Det värsta som kan hända är att man får en varning. (Förutom i de fallen då någon förlorar sin läkarlegitimation, men då har man också passerat punkten där läkarens känslor kan tas med i beräkningarna.) Men varningen kan svida. Och skada läkarens rykte. Och det vill tydligen inte Annika Marcus.

Det gör nog mer än svider för den patient som råkar utsättas för eventuella fel. Och då talar vi varken om det professtionella eller personliga planet. Att generaldirektören för myndiheten som skall bestämma straff känner att hon sitter i en för elak sits känns allt annat än tryggt.

1 + 1 blir... 0?

Det dök upp en pop-up när jag var inne på unt.se för ett tag sen och erbjöd mig papperstidningen gratis i två veckor. Varför inte, tänkte jag. Startdatum tisdag 10 oktober.

Men på tisdagsmorgonen hittade jag inte någon tidning alls på hallgolvet. Jag ringde till DN och anmälde saknad tidning och tänkte inte så mycket mer på det. Onsdag morgon - ingen tidning. Nu kom jag ihåg den där gratisprenumerationen och ringde till både UNT och DN. Det verkar ha läst problemet, för när jag nästa gång kom hem, på fredagkvällen, låg sex olästa tidningar och väntade på mig.

Idag har jag tagit mig igenom halva DN och inte ens öppnat UNT. Det där med att ha två tidningar var nog inget för mig i alla fall.

Särskilt inte när TV3 visar avsnitt på avsnitt av Project Runway hela dagen. Don't miss!

Frihet är ett glas vin kvart i elva på en tisdagförmiddag

Experimentet är avslutat. Jag får dricka, jag får röka, jag får äta så många piller jag vill.

Vissa saker saknar man inte förrän de förbjuds.

Nytt, kul sätt att bo

Tyska Aisslinger har designat en flyttbar liten kub som man kan placera på hustak och bo i. Jag gillar tanken - ett eget litet hus ovanpå ett annat, sen tidigare existerande, hus. Den öppna planlösningen är också precis så som jag gillar det. Och utsiktsmöjligheterna är många, beroende på var man hittar ett ledigt tak att ställa sin kub på.

Tyvärr är priset lite högt. Och sannolikheten att denna typ av utnyttjande av tomma, platta, hustak skulle tillåtas i Sverige låg.

Men man kan ju alltid drömma.

Litet musiktips också: Linda Sundblads Oh father. Det kan inte vara bara jag som hör väldigt mycket tidig Madonna i den här.

(bild från n24.se)

Hur kräsen är för kräsen?

Efter mina två dagar som platsvärd för Studentkortet Roadshow trodde jag knappast att jag skulle hitta något intressant i det stora blågula kuvertet med erbjudanden från nämnda kort som legat på hallgolvet i några dagar nu. Jag kan de flesta av erbjudandena utantill vid det här laget. Men det fanns något som fångade mitt intresse - en folder från DN med texten "Endast smarta killar får kyssa vackra flickor".

Det ligger en hel del sanning i det, i mitt fall i alla fall. Men det fick mig också att undra: Har jag kanske dragit saken lite väl långt när jag tycker att det är direkt oattraktivt om en kille inte kan svaren på nutidsorienteringen? (Förutom den om nationaldagen och den om gösen, de kunde inte jag heller.. I det första fallet skyller jag på att jag inte är svensk. Samt att den svenska nationaldagen är knuten till en fullkomligt försumbar historisk händelse.)

Skälet till att hela kuvertet inte åkte raka vägen i soporna i är för övrigt att jag nu faktiskt upptäckt en poäng med att ha Studentkortet - billigare flygresor till Estland med Flynordic. Och nej, det säger jag inte bara för att jag har jobbat för dem. Jag jobbade för dem för ett halvår sen också, men fram till igår var jag övertygad om att kortet egentligen var värdelöst.

Den där Flynordic-rabatten är gömd - det finns inget självklart ställe att klicka i att man är student, utan man måste ha en erbjudandekod från Studentkortets hemsida. Om det var någon annan som ville använda sig av den alltså.

Hur var det med biologin nu igen?

Fredrik Hedlund på DN:s vetenskapsredaktion har räknat lite på hur mycket det skulle kosta att vaccinera alla barn i Sverige med de sju nya vaccin som tagits fram. Ett av de dyraste är vaccinet mot livmoderhalscancer - att vaccinera alla barn som föds mot det skulle göra det svenska vaccinationsprogrammet tre gånger dyrare konstateras det. Något som verkar ha glömts bort är dock att endast hälften av barnen föds med livmoder...