Starting over

I've been thinking about bringing this blog back to life for while now, but then I decided to put the wordpress skills I've acquired lately to use and create something new and wholly mine. The new place has taken over the same metsis.se domain that used to lead here. 

I'm switching languages for accessibility reasons and the content will probably be even more random than it was back in the day.

Let's go!

Om #nyttjobb, för #nyttjobb

Jag har skrivit en så kallad Spaning om jobbsökande genom sociala medier, i syfte att, haha, få ett jobb. Det vore konstigt då om jag inte valde att publicera texten här, på den delen av min nätexistens som kan hysa mer än 140 tecken, även om den generellt är ganska avsomnad för tillfället.

En liten fågel sa att du söker #nyttjobb

Sociala medier har blivit ett verktyg för att hitta jobb. Under twitterhashtagen #nyttjobb möts arbetgivarnas annonser och de jobbsökandes egenmarknadsföring på bloggar och hemsidor. Men nya verktyg följer också nya problem – även nuvarande chefen kan se dina tweets.

80- och 90-talisterna går inte till Arbetsförmedlingen i jakten på jobb. Det handlar inte bara om konkurrens från privata alternativ, rekryteringssidor så som Monster och StepStone, utan om det verkligt privata alternativen, bekantskaper och kontakter som vägen till nytt jobb.

Det faller sig därför naturligt att jobbsökandet snabbt tog sig in i våra digitala bekantskaper och kontakter i sociala medier. Skillnaden mot de tidigare personliga jobbtipsen och rekommendationerna är att nu är våra nätverk av bekantskaper så mycket bredare. Information som tidigare bara delades mellan personer som såg varandra varje dag, kan idag spridas till någon som bor tusentals kilometer bort.

#nyttjobb-hashtagen “uppfanns” av Britt Stakston i november 2009 för att lättare kategorisera jobbtips hon ville retweeta. Den blev snabbt den gällande hashtagen för alla svenska jobberbjudanden, -tips och andra relevanta inlägg på twitter.

Söker man på #nyttjobb idag finner man en myriad av jobbannonser. De tidigare nämnda rekryteringssidorna har även de insett värdet av sociala medier och börjat publicera länkar till sina annonser under hashtagen, men bland dessa finns även de småskaliga personliga tipsen liksom tweets från företag som valt att publicera sina personalbehov själva, utan mellanhänder.

En grupp som står ut i #nyttjobb-tweetsen är de proaktiva jobbsökarna. I stället för jobbannonser i sociala medier handlar det här jobbansökningar i sociala medier. Personen bakom vill berätta att de söker nytt jobb. De länkar till en hemsida eller ett blogginlägg som fungerar som personligt brev och länkar till ett CV eller till en linkedin-profil.

När twitteraliaset @rockspindeln, som till vardags heter Helen Alfvengren, sökte och fick jobb via sociala medier passade hon på att också lägga upp en guide för de som är nyfikna men inte riktigt vet hur de ska gå till väga.

När man väl har skapat sin digitala ansökan kan det vara bra att få rekryterare som jobbar med traditionella ansökningar att upptäcka en. Ett sätt att stå ut ur mängden kan vara att göra som Anna Davidsson, som har skickat ut nappar med adressen till hennes jobbansökan som finns på hemsidan Ni har fått napp.

Att söka jobb på det här sättet kräver givetvis en del mod – inte alla känner sig bekväma med att publicera sitt fulla CV och sina karriärambitioner för allmän beskådan. Dessutom kan företag komma att behöva se över sina policies för medarbetarnas användande av sociala medier. Var går gränsen mellan omvärldsbevakning och att aktivt söka ny anställning på arbetstid? Viktigt är att komma ihåg att hela världen kan läsa dina tweets.

Andas in, andas ut

Det är tobaksfria veckan (säger DN, FHI har vaknat än) och således dags att prata rökning. Det mest slående är att det är, inte en, utan flera personer i tidningen som efterlyser hårdare regler och förbud för att de själv röker men vill sluta. Jag påminns om tjejen jag mötte på Mobila Gymnasiet på en skolkampanj för en mängd år sedan som ville förbjuda friskolor eftersom hon själv inte klarade av att planera sin tid på det sättet som krävdes för att klara studierna med skolans fira koncept.

Att människor inte kan klara av att antingen hantera eller acceptera sina egna laster utan att vilja göra det mindre roligt för andra genom diverse djävligheter som utökade rökförbud gör mig så irriterad att jag måste gå ut och ta några bloss. Svagheten och karaktärslösheten som gör att någon är villig att framträda med namn och bild i Sveriges största morgontidning för att kräva lagstiftning som ska hjälpa dem själv att sluta röka är förbluffande.

För det är ju inte så att den faktiska processen av att sluta röka skulle bli enklare för dessa personer genom nya regler. Lika lite som den överviktige skulle gå ner av en sockerskatt, kommer deras nikotinsug inte att dämpas av "fler rökfria miljöer". Det är fortfarande upp till dem att ta ansvar för sina egna liv.

Nothing changes, everything is new

Det har öppnat ett nytt apotek i Eurostop. Det i sig är toppen. Om man nu kunde få dit en butik som säljer sprit också skulle det lite olyckligt placerade åttiotalsmonumentet till köpcentrum kanske inte längre vara ett lika stort olycksbarn för ägaren Unibail.

Jag tittade in på det nya Apotek1 (ja, "apotek-ett") igår när jag var i Eurostop och handlade i förhoppning om att hitta någon ny spännande hudvårdsserie. I mina fantasier har någon av de nya apotekskedjorna en mängd roliga produkter av det slaget, så som man kan hitta på apotek runt om i Europa. Apotek1 uppfyllde dock inte vare förhoppningen eller fantasin. Faktum är att deras hudvårdshylla såg ut precis som den på C. W. Scheele eller vilket annat Apoteket som helst. ACO, varumärken påhittade för att få ACO:s produkter att kännas mer exklusiva, det vanliga smala Vichy-utbutdet, och så vidare. Man skulle kunna tro att det köper in alla sina varor, även de rent kosmetiska, från något slags central distributionscentral. (Det kanske är så på riktigt?)

Ja vet att L'Oreal i alla fall har ambitionen att sälja in fler av sina "får endast säljas på apotek"-brands,  eller active cosmetics som de kallar det, nu när det faktiskt uppstår en apoteksmarknad i Sverige (för att jag har hört personen som ansvarar för den delen av varumärkena säga det), men hittills har jag tyvärr inte sett något resultat. I sin strävan att uppfattas som legitima apotek verkar de nya aktörerna härma Apoteket in i minsta detalj, både vad gäller färger i den grafiska profilen och varuutbud. Resultatet blir jättetråkigt.

Tillgänglighet? Ja. Mångfald? Nej.

Let's cocoon

The day after tomorrow kommer tydligen imorgon, om man är morgonpendlare i Stockholm. Det som slår mig i alla dessa domedagsrapporter är att SL ihärdigt hävdar att pendeltågen kommer att gå i kvartstrafik som vanligt. Really SL? Really? Nu när läget är så dåligt att ni stänger av all t-banetrafik ovan jord, så kommer pendeln plötsligt att fungera? Nu när Banverket har bestämt att SJ ska dra ner sin trafik kraftigt eftersom de inte lyckas snöröja spåren ska pendeltågen gå varje kvart?

För det har de då inte gjort den senaste tiden. Faktum att pendeltågstrafiken har varit så dålig hela vintern att jag är innerligt glad att jag inte har ett jobb att gå till, utan endast en mängd "frivilliga" studier. Jag vet inte om jag orkar bege mig ut i den där cirkusen imorgon. Jag kanske får avstå från de frivillga seminariet och frivilligt läsa mina böcker i stället. Det börjar bli lite tröttsamt att hela tiden ha numret till Taxi 020 i beredskap och kreditkortet i högsta hugg.

A sad day for fashion

Varför är det så ofta de mest begåvade människorna som också har de värsta demonerna att slåss med?

Egna bröder, andras syndare

Anne Hathaway berättar i senaste GQ att hon och hennes föräldrar valde att lämna den katolska kyrkan när hennes bror kom ut. Familjen ville inte vara del av en kyrka som inte accepterade brodern, heter det.

Vid första anblicken är det här uttalandet rätt sympatiskt. Tills man tänker efter. Så det var alltså ok att fördöma homosexuella så länge ingen i familjen var berörd? Fördömde de själva homosexuella, så länge ingen i familjen var berörd? Jag förstår inte det här. Att byta trosuppfattning är ändå en rätt stor grej. Att man från en dag till en annan tycker att den katolska kyrkans åsikter om homosexuella är ok respektive oacceptabla hör nog inte till vanligheterna.

I vilket fall hade det nog låtit bättre att säga att familjen lämnade kyrkan på grund av dess syn på homosexuella, inte att de gjorde det dagen brodern kom ut.

bild från Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo

Ironi

Magdalena Ribbing höll en lunchföreläsning om, vad annars, vett och etikett på Handels idag. Nämna föreläsning drog över tiden med en kvart och höll ca. 200 personer väntande i korridoren. Man lever som man lär?

MVG

DN sätter idag betyg på revolutioner i forna sovjetstater. Borde jag ifrågasätta deras auktoritet att dela upp historiska skeenden i en skala avsedd för högstadieelever, eller bara vara nöjd med att Estland är bäst i klassen?

Det är det vi gör hela dagarna, säljer kola

 

Satt i en taxi in mot stan härom dagen (tack SL, jag hoppas att ni bara betalar för kalaset också). När chauffören fick veta att körningen var till Handels började han prata om "den där filmen" Snabba Cash.

- Har du sett den?

- Näe, men jag vet vad boken handlar om

- Han den där, JW, han går också på Handels

- Jo, jag vet, men de fick inte filma på skolan

- Ja, men i filmen så pluggar han på Handels. Det är en bra film, du borde se den.

Där har vi nu alltså den nya referenspunkten för vad Handelshögskolan är, för den delen av befolkningen som inte visste vad det var förut, och tror att Snabba Cash är ett filmmanus. Jag hade tidigare inte riktigt insett hur väl Jens Lapidus hade lyckats kleta fast sin historia på Handelshögskolans varumärke, men där har vi det, mina damer och herrar. Ja, jag går på samma skola som han den där fiktiva kokainlangaren.

(bild från thaimed.us)

Tusen och en natt, eller?

Plöstligt är jag sugen på ett par haremsbyxor. Har jag blivit galen? Hånskrattade jag inte när Gina Tricot kavlade ut en stor kampanj med plagget förra året? Ser det inte ut som att man har blöjor på sig?

Kanske det. Fashion works in mysterious ways.

Jag må vara ett år sen till festen (att döma av detta och detta), men det är ok. Eftersom den trenden knappast slog, är det inte som att jag plötsligt dyker upp i en lång boho-kjol. (Fast den looken var å andra sidan så länge sen att man nu kanske skulle vara edgy igen, snarare än daterad, i en sån.)

La Redoute har några par som ser ut ungefär som jag föreställer mig att det här som jag är sugen på ska se ut. Och för dryga 200-lappen blir det svårt att låta bli att scratch that itch.

(bilder från laredoute.se)

16:58

Lagom att gå en promenad med hunden nu när det är mörkt. Så slipper eventuella mötande flanörer se att man ser ut som en heroinberoende zombie i ansiktet.

Mörkret döljer även att alla populära promenadstråk är kantade av ändlösa gula fläckar på grund av bristen på döljande nysnö. Då det blir en trevligare estetiskt upplevelse för mig likaså.

Varför tror T9 att "Aktu" är ett vanligare ord än "Akut"?

Konstigt, med tanke på att det inte ens är ett ord.

Skicka ordet AKUT (även om T9 trilskas) till 72900 för att skänka 48,50 kr (som kostar dig 50 kr) till Haiti.

Nu väntar jag bara på att någon av hjälporganisationerna ska börja sälja ett snyggt armband, så har vi vårens stora accessoartrend klar. Det kommer kommer nog dock inte vara Röda Korset, då det fortfarande är jul i deras webbutik.

Kommunikation

Det här skulle jag uppskatta att se på anslagstavlan i trapphuset:

"Hej grannar!

Idag, tisdag 26/2, tänkte jag utföra något slags högljudda reparationsarbeten i min lägenhet. Jag kommer att banka och skrapa på väggar och golv så att det hörs in till er och framför allt kommer jag att skapa det där ljudet av slagborr i stenvägg, ett ljud som skär igenom alla väggar, dörrar och tankar. Planera därför inte att vara hemma idag och i lugn och ro läsa kurslitteratur, för det kommer inte att gå. Om ni väljer att stanna hemma kommer jag att driva er till, om inte vansinne så i alla fall migrän med min slagborr.

Med vänliga hälsningar,

Er granne"

Dålig stil Mona, bokstavligen

Den stora snackisen i svenska tidningar just nu verkar vara att Mona Sahlin har en Louis Vuitton-väska. "Det är en halv månadslön efter skatt, yada yada.."

Herregud. Det är en ful liten canavas-shopper från Antigua-kollektionen för några fem år sedan. Nypris: 640 dollar. Ungefär på samma nivå som den populära instegsväskan Speedy. Det är inte som att Mona dök upp med Birkin på armen.

Det stora problemet med väskan är vare sig dess pris eller varumärke. Det är att den helt enkelt inte passar, över huvud taget, till det Mona hade på sig. Det är en rosa tygväska, tydligt avsedd för sommarbruk. Buren av en gråklädd partiledare en slaskig januaridag.

Jag skulle föreslå något mer passande för partiledaren att bära runt på sina papper i. Kanske en röd Bagatelle GM i Epi-skinn? I stället för den här lilla rosa bagatellen.

(bild från louisvuitton.com)