Om #nyttjobb, för #nyttjobb

Jag har skrivit en så kallad Spaning om jobbsökande genom sociala medier, i syfte att, haha, få ett jobb. Det vore konstigt då om jag inte valde att publicera texten här, på den delen av min nätexistens som kan hysa mer än 140 tecken, även om den generellt är ganska avsomnad för tillfället.

En liten fågel sa att du söker #nyttjobb

Sociala medier har blivit ett verktyg för att hitta jobb. Under twitterhashtagen #nyttjobb möts arbetgivarnas annonser och de jobbsökandes egenmarknadsföring på bloggar och hemsidor. Men nya verktyg följer också nya problem – även nuvarande chefen kan se dina tweets.

80- och 90-talisterna går inte till Arbetsförmedlingen i jakten på jobb. Det handlar inte bara om konkurrens från privata alternativ, rekryteringssidor så som Monster och StepStone, utan om det verkligt privata alternativen, bekantskaper och kontakter som vägen till nytt jobb.

Det faller sig därför naturligt att jobbsökandet snabbt tog sig in i våra digitala bekantskaper och kontakter i sociala medier. Skillnaden mot de tidigare personliga jobbtipsen och rekommendationerna är att nu är våra nätverk av bekantskaper så mycket bredare. Information som tidigare bara delades mellan personer som såg varandra varje dag, kan idag spridas till någon som bor tusentals kilometer bort.

#nyttjobb-hashtagen “uppfanns” av Britt Stakston i november 2009 för att lättare kategorisera jobbtips hon ville retweeta. Den blev snabbt den gällande hashtagen för alla svenska jobberbjudanden, -tips och andra relevanta inlägg på twitter.

Söker man på #nyttjobb idag finner man en myriad av jobbannonser. De tidigare nämnda rekryteringssidorna har även de insett värdet av sociala medier och börjat publicera länkar till sina annonser under hashtagen, men bland dessa finns även de småskaliga personliga tipsen liksom tweets från företag som valt att publicera sina personalbehov själva, utan mellanhänder.

En grupp som står ut i #nyttjobb-tweetsen är de proaktiva jobbsökarna. I stället för jobbannonser i sociala medier handlar det här jobbansökningar i sociala medier. Personen bakom vill berätta att de söker nytt jobb. De länkar till en hemsida eller ett blogginlägg som fungerar som personligt brev och länkar till ett CV eller till en linkedin-profil.

När twitteraliaset @rockspindeln, som till vardags heter Helen Alfvengren, sökte och fick jobb via sociala medier passade hon på att också lägga upp en guide för de som är nyfikna men inte riktigt vet hur de ska gå till väga.

När man väl har skapat sin digitala ansökan kan det vara bra att få rekryterare som jobbar med traditionella ansökningar att upptäcka en. Ett sätt att stå ut ur mängden kan vara att göra som Anna Davidsson, som har skickat ut nappar med adressen till hennes jobbansökan som finns på hemsidan Ni har fått napp.

Att söka jobb på det här sättet kräver givetvis en del mod – inte alla känner sig bekväma med att publicera sitt fulla CV och sina karriärambitioner för allmän beskådan. Dessutom kan företag komma att behöva se över sina policies för medarbetarnas användande av sociala medier. Var går gränsen mellan omvärldsbevakning och att aktivt söka ny anställning på arbetstid? Viktigt är att komma ihåg att hela världen kan läsa dina tweets.