Mobbing

Mobbing är ett uttryck som jag alltid haft svårt för. Det skall tydligen vara något hemskt och något som alla måste känna till och ta avstånd från. Så långt är jag med. Men vad innebär det egentligen? Är det det som händer ute på skolorna? Ja, tydligen har någon bestämt att det är så. Det har genomförts kampanjer och skrivits spaltmeter i Kamratposten. Det har blivit ett modeord. Vill man peka på att någon har varit riktigt och omotiverat elak så drar man en liknelse till mobbing.
Mobbing är ord som skapats för att beskriva en grupp problem som redan kunde beskrivas enskilt. Lite som patriarkala strukturer. Definitionen har blivit så vid att alla former av elakhet mellan elever (och tydligen även arbetskamrater och fotbollsspelare etc.) kan klassificeras som mobbing, bara man vill. Men gör slaget mer ont för att det är mobbing? Bränner de hårda orden mer, för att det är mobbing?
För, ok, elaka arbetskamrater i all ära, men om vi nu går tillbaka till skolan, så har de som skall hjälpa, skydda och motverka den här typen av problem stirrat sig blinda på begreppet. Om jag skall utgå från mig själv, så upplever man sällan sig själv som "mobbad" när klasskamraterna trakasserar. (Fast, f-n vet, jag brukar ju inte vara lika mottaglig för hjärntvätt som den flesta, vissa ungar kanske gör det. Hur som helst...) Och oftast så är ju skolorna egentligen ganska kassa på att hantera den här typen av problem, trots åratal av kampanjer och kurser.
Då blir "mobbing" en flagga man själv måste hissa för att hamna på radarn. Oavsett vad som händer eller har hänt är det först när man själv blir tillräckligt trött för att få ur sig "Det här är... erm... mobbing" som det börjar hända grejer. Då har man plötsligt insatser och samtal med föräldarna galore.
Avskaffa "mobbing". Nu ska jag gå och göra mitt söndagsstäd på nationen.