Nu har den dragit igång igen med full fart - Da Vinci-koden-hysterin. Nu när man inte ens behöver vara tillräckligt intelligent för att ta sig igenom boken för att kunna teoretisera kring om det verkligen var så att Maria Magdalena fick barn med Jesus eller för att berömma Brown för vilket geni han är som kom på detta.
Läs en bok, eller se på tv åtminstone. Snälla.
Nu när jag kom hem och såg pappersupplagan av dagens DN insåg jag att de två saker som jag tyckte var fånigast i nätupplagan och förtjänade en kommentar här nedan även råkade vara dagens två stora förstasidesnyheter. Det såg ju kanske inte så fantasifullt ut. :)
Den rödgröna röran i Stockholms landsting har beslutat att 15-30 procent av tunnelbanan skall bli mobiltelefonfri zon. Enligt miljöpartiet är ett "gott" skäl till förbudet att även elallergiker skall kunna åka med.
Säkerligen kommer stationerna den 21:a augusti fyllas av glada elallergiker som lämnat sina hönsnätstäckta hus i skogen och slagit in sig i folie, för att äntligen kunna åka tunnelbana utan att störas av de där jobbiga mobiltelefonerna.
För det råkar ju inte vara så att tunnelbanan drivs av.. säg.. el?
En paraguyansk fotbollsspelare har försökt ragga på en DN-fotograf, med hjälp av tolk. DN har givetvis insett det stora nyhetsvärdet i detta och publicerat en artikel där man bl.a. citerar Fifas regler mot diskriminering på grund av kön.
Det var en ny och intressant kategorisering. Hur skall man komma till rätta med problemet undrar jag? Bötesstraff för de som inte flörtar även med det egna könet minst 50% av tiden?
Handväskorna förutspås bli ännu större nästa säsong. Nästan lite åt resväskhållet.
Jag är lockad av att kunna bära runt på ännu mer grejer förstås. Kanske en väska man kan få ner både lagboken och ett par skor i...
Mina axlar och min rygg skulle nog föredra att jag gick över till en sån här i stället.
(foto: Celine F/W 06 från style.com)
Och tack Marko för att du rättar mina stavfel.
Skärgården är en trevlig plats att vara på, trots det gråmulna vädret denna morgon. Det skulle vara underbart att sitta här ute någonstans i ett litet hus och blicka ut över vattnet. Lugnt. Stilla. Finlandsfärja.
Synd att min familj verkar dra sig inåt skogen då. Fast jag får väl trösta mig med att Nuckö var en ö en gång i tiden i alla fall.
Första gången nyinflyttade studenten Sanna Hessel cyklade i Uppsala hade hon cykelhjälm. Men så såg hon att ingen annan hade hjälm - och slutade själv använda den.
Idag är det en helt vanlig dag, med andra ord finns det inga positiva saker att säga om Tallink.
Tyvärr måste jag än en gång konstatera att de inte riktigt har förstått vad den genomsnittlige svenska kryssningsresenären vill äta. Detta är samma människor som handlar Kalles i den lokala butiken när de åker till Mallorca. Dra era egna slutsatser liksom.
Varje gång jag reser med svenska vänner får jag höra hur maten smakar "konstigt" och det gör den, för maten smakar väldigt estniskt. Jag är säker på att Tallink sparar multum på att använda estniska råvaror, men med dagens sortiment skulle det vara fullt möjligt att servera mat som inte smakar "konstigt" ändå.
Det är synd att Tallink efter alla år av krigande med Silja och Viking fortfarande inte kan tillhandahålla lite normal äggröra på morgonen.
I helgen har det varit vårbal på nationen. Vårbalen är lite av årets glamourösa höjdpunkt. Alla vackra damer balklänningar och prydliga herrar i frack kan kännas som något ur en annan värld. Det är uppfriskande att se något som bryter av mot den grå vardagens jeans och sneakers.
Likt en del annat lyckas dock inte vårbalen riktigt behålla sin magi hela natten igenom. Efter midnatt sitter det plötsligt fulla små prinsessor med tillrufsat hår uppflugna på köksbänken och äter Gorby's.
Det är inte ofta jag har något positivt att säga om Tallink men nu har verkligen det. Här kommer det: Det finns trådlös internetuppkoppling på fartygen!
Jag funderade över saken under tiden som den blå bussen slingrade sig genom Gärdet. Å ena sidan så vore ju rimligt, i dagens moderana datoriserade värld och allt. Å andra sidan vore det helt oöverraskande att bli bemött med ett blankt ansiktsuttryck och en dum-dum kommentar i stil med "Vi är ju ute till sjöss, hur skulle vi kunna ha det" när man håller i minnet att vi faktistk talar om Tallink här.
Tydligen var jag lite för negativ - den ultramoderna konferensavdelningen med det konstiga möblemanget (Stolar som är 10 cm högre än borden? I vilken inredningsarkitekts bizarra fantasi var det här en bra idé?) är utrustad med trådlös uppkoppling. Hurra! Jag var rädd att jag skulle få dö en långsam död till följd av uttråkning ikväll.
Jag tittar ut genom fönstret och ser att det ser ganska fint ut för en gångs skull. Väder-widgeten på skrivbordet säger att det regnar i Uppsala, men tydligen har den fel. Jag går utomhus och när jag kommit två kvarter från mitt hem och mitt kvarlämnade paraply, börjar det regna. I fredags hände det här mig tre gånger.
Att se ut som en dränkt katt har alltid varit min favoritlook.
Idag, när jag ska ta mig till Stockholm och färjeterminalen, så haglar det?
Jag kan meddela att Kellogs Special K Fullkorn Active inte smakar gott, om det var någon annan som tänkte prova. Det här var inte en bra start på dagen.
Såg ett inslag på lokalnyheterna om att man vill förbjuda parfym och deo på skolor och kommunala arebtsplatser i Norrtälje. Ja, det står och deo. Bakgrunden till förslaget är att det finns de som anser att astmatiker och andra lukt-känsliga skall jämställas med handikappade.
Och därför skall alla Norrtäljes ungdomar gå runt och lukta svett. Fiffigt.
I inslaget intervjuade man även en av förbudsivrarna som hade en "bra" lösning på probelmet: "Jag töcker man ska använda tvål och vatten." Som vanligt är det alltså de som varken använder det själv eller har någon grundläggande kunskap om saken som vill förbjuda något. Att saken är deo är förstås lite skrämmande och äckligt på samma gång.
Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon länk till denna osannolika nyhet.
Jag har precis gjort DN:s test som skall visa hur ens livvstil stämmer överens med ens partisympatier. Resultatet blev ganska underhållande.
Måste vara det där med att sakna inkomst och åka mycket tåg.
F.ö. har det tydligen varit jordbävning i Stockholm under natten till idag. Se där.
Synd att man inte bor på Kungsholmen då, det hade allt varit nåt att berätta för barnbarnen.
(bild från dn.se)
Nu är det tydligen långhelg. Man skall åka iväg. Helst till familjen och gärna till sommarstället/huset på landet/ön i skärgården.
För min del innebär den här röda dagen i kalendern mest att jag inte kan åka till Stockholm och jobba, utan jag kan i stället sitta och skriva det där PM:et som borde varit skrivet för länge sedan. Och kanske till och med få in lite tentaplugg. ;)
Det är stundtals inte alls roligt, det här med att inte ha familj inom rimligt pendligsavstånd.
(farmor Lea)
Ibland får någon för sig att man kan gottgöra orättvisor som skett under de senaste århundraden genom att ge helt andra människor än de som råkat illa ut fördelar idag.
Det rimliga vore väl ändå att sträva efter att alla behandlas lika, när det är olikabehandling man ondgör sig över, och de som rimligen borde vara de första att påpeka detta är de berörda, de som inte vill vara en andra kategori av människor.
Men det kan vara svårt att sträcka sig till att klaga när man är den som njuter frukterna av en orättvisa. Ännu svårare kan det vara att inte tycka att man förtjänar det, när så många likar fått lida - orättvisan behövs för att skydda mot att det ska bli som förut.
Men det spelar ingen roll om stjärnan man får bära är gjord av guld.
Nigel Ashford talade hos Öppna moderater på tisdagskvällen. Om det var någon som undrade var allt det här kom ifrån.
På söndag ska jag åka till Tallinn för att gå på arbetsintervju på Hansapank. De har tydligen en praktikplats bland juristerna på leasingavdelningen som jag skulle kunna passa för.
Hoppas att de fortfarande tycker så när de upptäcker att jag inte kan en endaste juridisk term på estniska.
Undrar om man får ha på sig sådana här snitsiga uniformer även i back-office delen?
(foto: Anne - både tidningen och min mor)
Ali Esbati tycker att DNP är tokkonservativa, för de ser ju så ut. Jag har lösningen!
Evelina får ha på sig mer urringat och Maria får lätta lite på drottningvinkningen till nästa gång, så slipper vi denna typ av missförstånd. Eller kanske en stor röd pil med texten "Jag är gay", som konstant svävar ovanför Fredriks huvud - då vore allt förlåtet.
Eller är det skjorta utan slips som är det nya tell-tale tecknet på att någon är konservativ? Då har nog Ali själv lite att förklara.
(bild från fmsf.se)
Walking your beloved chihuahua beside a Florida canal is like offering them a taco on a leash.
Mobbing är ett uttryck som jag alltid haft svårt för. Det skall tydligen vara något hemskt och något som alla måste känna till och ta avstånd från. Så långt är jag med. Men vad innebär det egentligen? Är det det som händer ute på skolorna? Ja, tydligen har någon bestämt att det är så. Det har genomförts kampanjer och skrivits spaltmeter i Kamratposten. Det har blivit ett modeord. Vill man peka på att någon har varit riktigt och omotiverat elak så drar man en liknelse till mobbing.
Mobbing är ord som skapats för att beskriva en grupp problem som redan kunde beskrivas enskilt. Lite som patriarkala strukturer. Definitionen har blivit så vid att alla former av elakhet mellan elever (och tydligen även arbetskamrater och fotbollsspelare etc.) kan klassificeras som mobbing, bara man vill. Men gör slaget mer ont för att det är mobbing? Bränner de hårda orden mer, för att det är mobbing?
För, ok, elaka arbetskamrater i all ära, men om vi nu går tillbaka till skolan, så har de som skall hjälpa, skydda och motverka den här typen av problem stirrat sig blinda på begreppet. Om jag skall utgå från mig själv, så upplever man sällan sig själv som "mobbad" när klasskamraterna trakasserar. (Fast, f-n vet, jag brukar ju inte vara lika mottaglig för hjärntvätt som den flesta, vissa ungar kanske gör det. Hur som helst...) Och oftast så är ju skolorna egentligen ganska kassa på att hantera den här typen av problem, trots åratal av kampanjer och kurser.
Då blir "mobbing" en flagga man själv måste hissa för att hamna på radarn. Oavsett vad som händer eller har hänt är det först när man själv blir tillräckligt trött för att få ur sig "Det här är... erm... mobbing" som det börjar hända grejer. Då har man plötsligt insatser och samtal med föräldarna galore.
Avskaffa "mobbing". Nu ska jag gå och göra mitt söndagsstäd på nationen.
Alla är väldigt Upprörda. S-hökvarteret gick ut med sin Upprördhet om att några "folkpartistiska bloggar" spridit lögner om vad Lars Danielsson gjort på annadagen. Nu när det från mängder av håll påpekats att ryktet publicerades i Aftonbladet dagen innan det hamnade i bloggosfären, skulle man kunna tro att Upprördheten hade svalnat. Men icke.
På DN's ledarsida kan man idag se en topp-10 lista över hyckleri och på förstaplats hamnar *trummvirvel* bloggarna. På de övriga tio punkterna ges exempel på vad, vilket hyckleri, som lett till placeringen. Vid förstaplatsen finns ett kort stycke som säger nåt om skolgårdsmobbing (mer om detta senare).
För man kan ju omöjligen släppa det här nu. Det finns goda anledningar till att säga att Danielsson får skylla sig själv, men ingen av dem verkar vara riktigt lika saftig som detta med elak ryktesspridning.
Det här ser ut att vara något som ligger i tiden, att vara Upprörd. Man får inte fara med osanning eller sprida rykten. Alla skall vara snälla mot varandra och alltid, alltid ha undertecknade och betvittnade källor till det de säger. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha? ;)
Jag tror inte mina ögon. Finland kan faktiskt vinna Eurovision Song Contest. Det här är helt otroligt.
Jag missade hela tävligen, eftersom jag kände mig ganska ointresserad när "mitt" land inte var med, men har sett de flesta bidragen i inför-programmet. Och, ja, även om Finland var segertippat, så kändes det ju inte så sannolikt egentligen.
Allvarligt talat. En grupp i monstermasker? Vinner den här tävlingen? På riktigt?
Carola, får vi se på lite underverk nu?
I torsdags öppnades utställningen Vår Drottning - fest och vardag i Festvåningen på slottet. Fram till 31:a augusti kan man där beskåda bland annat de känningar Silvia burit de 29 gånger hon varit på Nobelfesten (hon var tydligen sjuk ett år..).
Någon som vill gå med mig?
Nu är det snart ett år sen jag reggade den här bloggen. Jag satt och försökte undvika att tänka på den stundande 22-poängstentan och att blogga kändes plötsligt som en jättebra idé. Som så ofta med mina idéer blev det inte så mycket av det. Sex stycken, mestadels innehållslösa, inlägg lyckades jag få till under ett år. Med sannolikt noll läsare.
Så vad skulle passa bättre nu, när det är två veckor kvar till ännu en 22-poängstenta och jag har ett gigantiskt PM att skriva tills på tisdag, än att försöka återuppliva, eller kanske egentligen komma igång för första gången, den här stackars gudsförgätna bloggen?
