För miljön, mot soptippen

Bostadsrättsföreningen vill stänga vårt grovsoprum. Det är för dyrt, och säkerligen hemskt omiljövänligt. Den alternativa lösningen blir att var och en får ta hand om sitt eget skräp, genom att åka till Bristatippen med var sin bil. Jag har ingen bil, men om jag nu måste åka till tippen så blir det ännu en faktor för att man kanske bore skaffa bil i alla fall. För det blir ju bättre för miljön då.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det: KD är vettigast idag

I DN:s undersökning av om riksdagsleamöterna tänker vaccinera sig mor svininfluensan är det förvånade och oroväckande många som svarar nej. Endast i den Kristdemokratiska riksdagsgruppen svarar alla ja. Förhoppningsvis beror det på mer än att de gillar att läsa tidningsartiklar som Maria Larsson figurerar i. Men de verkar hur som helst ha hajjat att det här inte har att göra med om man hade maginfluensa 2001 (I'm looking at you, Federley).

DN verkar i alla fall inte ha hittat några borgerliga ledamöter som tror att vaccinet är farligt, annars hade jag nog sett dem på förstasidan. På vänsterkanten finns däremot de som är rädda. För vadå? Autism i vuxen ålder?

Vad de på vänsterflanken tycker ser jag väl som ett förlorat fall, men jag hoppas att de borgerliga riksdagsledamöterna börjar läsa morgontidningen så att de kan plocka upp korta fakta såsom: Sverige har beställt ett enormt antal doser vaccin, så det räcker åt alla. Och vare sig barn eller pensionärer är riskgrupper. Och, just det, ni anses vara en viktig samhällsfunktion.

"I like myself, I love my work, I'm going to be a misogynist today!"

Idag fick jag möjlighet att gå på ett seminarium i Globen med self help-gurun Brian Tracy. Det huvudsakliga ämnet var hur man blir en bättre säljare, men Tracy hade en hel del tankevärda poänger som kan appliceras även på andra delar av livet. Så trots min givna initiala skepsis mot den här typen av sekteristiska event satt jag och lyssnade intresserat.

Under andra delen av seminariet kom Tracy in på hur man kan lära sig nya färdigheter för att förbättra sina resultat. Alla sales skills är inlärbara och om man kan bemästra en ny sådan kommer man på köpet att få bättre självkänsla. Här lyssnade jag fortfarande intresserat.

Män är sedan stenåldern skapade till jägare och genom att lära sig nya färdigheter kan de förverkliga sig själva. Kvinnor har inte det här behovet utan de är lyckliga om de har bra relationer, men män, de är jägare och behöver bemästra nya skills för att nå självförverkligande.

Va? Ja, jag hörde rätt. Jag tillhörde tydligen inte alls målgruppen för det här eventet, trots att Globen idag var ungefär till hälften fyllt med kvinnor. Om jag hade betalat för det här så hade det varit dags att kräva pengarna tillbaka ungefär nu. Och jag var inte den enda som var upprörd. En dam nere på parkett ställde sig upp på sin stol och började skrika i riktning mot scenen. Tyvärr hörs man inte så bra när man skriker tvärs över en yta stor som en fotbollsplan, omgärdad av en gigantisk boll där allt ljud stutsar omkring ad infinitum.

Det ironiska är att en av Tracys huvudpoänger med den här delen av seminariet var många av oss är bara en ny färdighet från att dubbla våra inkomster. Men vissa lever inte som de lär - om Tracy kunde lära sig att inte exkludera hälften av befolkningen ur sina resonemang, så skulle kanske även han kunna dubbla sina inkomster.

(bild från selfhelpinc.com)

Gamla favoriter

Sitter på pendeln. När jag tittar upp möts jag av "Pål, 47. Bostadsexpert"

Är det här någon som vill bli borgarråd? Nej, han är en "vanlig stockholmare" som tycker att alla unga ska rätt till en egen bostad.

Någon på stockholmssossarnas reklambyrå måste ha haft idétorka. För hur annars kan man förklara kampanjen som närmast får ses som en revival av den ofta förlöjligade men minnesvärda moderata kampanjen "Rösta på din frisör"?

Paranoian sprider sig. Snörvel.

Som varje höst har jag snuva. Näsan är antingen täppt eller snorig, men i övrigt är jag fullt fungerande. I vanliga fall brukar det här inte vara ett problem - bara att fylla väskan med Kleenex och fortsätta framåt. Den här hösten är dock annorlunda.

Det är inte längre ok att plocka fram näsduken när man sitter på pendeln. Om man gär det så får man genast onda ögat av alla andra resenärer. I deras ansikten speglas förskräckelse blandat med avsky. "Hur vågar du sitta där och trycka ut dina kroppsvätskor i en pappersnäsduk. Du borde sitta i karantän, eller åtmistone ha något slags skyddsdräkt på dig."

Det är givetvis Den Nya Influensan som spökar. Jag är emellertid rätt säker på att jag inte lider av nämnda influensa eftersom mitt enda problem sitter i näsan. Om jag hade minsta misstanke om det motsatta skulle jag, för mina medmänniskors skull, omgående isolera mig i hemmet - precis som de stora informationsskyltar de satt upp på jobbet säger.

Skyltarna säger dock ingenting om situationer där man själv vet att man inte har influensa, men skulle vilja slippa fördömande blickar från folk som tror att man har influensa. Det känns liksom inte som en anledning till att stanna hemma. Lösningarna verkar heta paria eller snörvel.

Bild från wolfhazmat .de

Det heliga blodet

Som ett säkert sommartecken är det även i år blodbrist hos landets blodbanker. Tidningarna skriver sina årliga puff pieces om hur sympatiskt det är att lämna blod och uppmanar oss läsare att ta oss till blodbussen. Bilden av blodgivande som något alla kan och borde göra börjar lämna en dålig smak i munnen på mig.

Efter de många beskrivningarna om de dygdefulla blodgivarna borde det finnas gott om aspiranter. Så varför är det fortfarande brist? Kanske för att det inte är så enkelt som att bara knalla iväg till blodbussen och ge. Först måste man gå igenom tester. Efter 1-2 månader får man svar och först då är man välkommen, förutsatt att ens blod är givardugligt. Vilket labbtest av blod som tar en månad att utföra kan man ju fråga sig.

Och den långa väntan kunde väl vara ok, om det inte vore för att överväldigande många tycks få nej när svaret väl kommer. Jag skulle till och med våga mig på att gissa att det av kvinnliga blodgivare in spe är fler som får ett nej än som får ett ja. Att få lämna blod kräver nämligen att man har järnvärden en bit över vad som krävs för att man enligt normala mått ska anses vara frisk och inte lida av järnbrist.

När man då väl, efter en och en halv månad, får det där brevet som berättar att man inte är välkommen som blodgivare är det nog få som känner sig motiverade att äta järntabletter en tid och börja om från början. Om den uppmaningen kunde spridas innan man går och blir testad första gången vore det nog fler som skulle klara kraven.

Att locka kvinnor till blodbussen i dagsläget är upplagt för besvikelse för alla inblandade.

Vad gäller männen är cirka 5 procent av den manliga populationen som bekant helt förbjudna att lämna blod. Ett förbud som baseras på förlegade idéer om sexualitet och en misstro mot moderna HIV-test.

Ett om möjligt ännu mer absurt förbud drabbar emellertid de kvinnor som någon gång i sitt liv haft sex med en bisexuell man. Som kvinna som har haft sex med en man som har haft sex med en man är du nämligen också portad. På livstid.

I stället för att skriva romantiserade skildringar av blodbussens färd runt i Sverige vore det fint med lite mer kritiskt tänkande. Om så bara för att uppmana till konsumtion av järntillskott, ifall den kategoriska diskrimineringen och utpekandet av en viss sexualiet som sjukdomsinfesterad anomali känns för jobbigt för sommarvikarerande reportrar.

(bild från svt.se)

Someone needs to get laid

DN:s ledarskribent Malin Siwe skriver idag att kondomer är billiga.

Kondomer kostar allt från 4,13 kronor per styck, om man köper ett storpack som de flesta 16-åringar nog inte skulle vilja synas i kassakön med på Apoteket, till uppåt 20 kronor per styck om man är latexallergiker. Unga tjejer i Stockholm betalar idag 60 kronor per år för P-piller - en summa man således får ungefär 14 kondomer för. Den subventionen vill Siwe ha bort, eftersom kondomer ju är så billiga. Kidsen får använda gummi i stället.

Nu vet jag inte vad äldre kvinnor på Dagens Nyheters ledarredaktion anser vara ett tillfredsställande sexliv, men för resten av oss betyder det nog mer än 1 och 1/6 gånger i månaden.

Vad valmyndigheten inte säger

Inför förra valet till EU-parlamentet fick jag ett brev från valmyndigheten där jag fick information om möjligheten att anmäla mig till den svenska röslängden, i egenskap av EU-medborgare bosatt i Sverige, eller avstå och rösta i Estland, i egenskap av medborgare i Estland. Nu är det dags för val igen och jag antog, utan att fundera så mycket över det, att jag skulle få det där brevet igen. Men det kommer jag inte att få - jag är numera även svensk medborgare.

När min pappas exemplar av det ovannämnda brevet dök upp idag, slog det mig, jag är ju inte del av målgruppen "medborgare i ett EU-land, bosatt i ett annat" längre, jag är något annat slags konstig varelse. Så jag ringde till valmyndigheten och frågade.

Först visade det sig att numret de anger "om du har några frågor" går till växeln. "Hej, jag har några frågor om valet." "Ok, då kopplar jag dig till Kristina L., dröj kvar en stund." Bra jobbat, valmyndigheten. Det är väldigt tydligt att de inte väntar sig något större intresse från allmänheten inför det här valet.

Hur som helst, det visar sig att den som är medborgare har "vissa rättigheter", det vill säga rösträtt, men att det får vara upp till "det egna förnuftet" att inte rösta två gånger. Varje gång kvinnan jag blivit kopplad till skulle säga något om att man inte skulle rösta två gånger blev hennes röst ansträngd och hon verkade välja sina ord väldigt noga för att inte säga något som skulle kunna tolkas som att det fanns ett förbud. För det gör det inte. Det finns helt enkelt inget sätt att ta ifrån någon deras medborgerliga rättigheter, i något av de länder där de är medborgare. Men valmyndigheten "hoppas" att de bara ska rösta en gång.

Enligt valmyndighetens egen statistik finns det 219 778 personer i Sverige som är bosatta här med medborgare i ett annat EU-land.  Enligt samma statistik finns det över 60 000 utlandssvenskar bosatta i andra länder i unionen. Vem vill gissa hur många personer med två EU-medborgarskap, varav det ena svenskt, det finns där ute?

Men med det genrellt låga intresse Europaparlamentsval brukar generera i åtanke så kan nog valmyndigheten likväl få rätt. Om det nu bli någon röst överhuvudtaget.

Själv kommer jag, av respekt för demokratiskt principer och på grund av min pinsamt dåliga koll på Estnisk politik, rösta en gång, i Sverige. Det är dessutom här de bästa kandidaterna finns.

(blid från bergoiata.org)

Livet imiterar ledaren

Imorse läste jag Hanne Kjöllers ledare om hur systemet med tidsbokning för mammografi tycks vara uppbyggt för att så få som möjligt, av de som har inte är arbetslösa eller sjukskrivna och därför inte kan ropa "How high?" när landstinget säger "Jump!", ska bli undersökta. En välskriven ledare, men jag kände mig kanske inte helt berörd, eftersom jag faktiskt inte är över 40 år gammal än så länge.

När posten kom visade det sig att jag nu däremot är tillräckligt gammal för att omfattas av ett besläktat system, med ungefär lika smidiga bokningsrutiner. På dörrmattan låg ett kuvert med den lagom läskiga avsändaren "Onkologiskt Centrum". Det inuti liggande brevet informerade mig att jag är "Välkommen till gynekologisk cellprovtagning!". Skrivet i comic sans. Jag skulle inte kunna hitta på det om jag så ville.

Att jag är välkommen innebär att de har bestämt att jag ska gå till Märsta MVC kl. 8:00 den 15 januari. Nu har emellertid någon på Handels bestämt att jag också är välkommen att skriva en tenta kl. 9 samma morgon, och de var ungefär fyra månader tidigare med sin inbjudan, så jag är ledsen Märsta MVC, men det blir inget. Därmed inte sagt att jag inte vill ta ett cellprov - cancer är rätt läskigt trots allt - men när jag ringer det angivna telefonnummret så har de givetvis inte telefontid. Jag får återkomma mellan kl. 13 och 14. Förhoppingsvis har de inte något bättre för sig då.