I'm Not Dead

Efter en månads teknisk exil har jag numera åter kontakt med världen. Jag har skaffat Tres nya "bredband" Turbo3G. (En utförligare beskrivning för den som är intresserad finns här.)

Förutom att jag nu har tillgång till internet hemma har jag även möjlighet att ägna mig åt mer udda nöjen som att sitta på Roslagsbanan och bläddra runt bland andras blogginlägg – eftersom modemet tekniskt sett är en 3Gtelefon kan man flytta på sig och hoppa från mast till mast.

Modemet går och också att få som faktiskt telefon, en sån här till exempel, men sekunden innan jag sa "jag tar den" så kom jag på att nämna att jag har Mac. Av någon anledning är telefonerna inte helt kompatibla, så jag fick nöja mig med en rätt tråkig vit plastpuck (som inte alls ser ut som på bilden...).

Hastigheten är rätt skaplig. Efter ett tag vänjer man sig vid att det funkar som i bredbandets begynnelse, dvs. att det tar några sekunder innan sidor hinner laddas helt, och man lär sig hata allt vad flash heter. Vad är nyttan av att innehållet på sidan löses upp i fraktalmönster och snurrar runt i criklar i fem sekunder varje gång man rör sig vidare? Seriously?

Om jag faktiskt kommer att ta mig i kragen och hitta på lite inlägg nu när jag har slut på undanflykter, det återstår att se.