Individ? Nej, invandrare.

När jag plockar upp dagens tidning från dörrmattan pryds den av en mörkhårig tjej och tre och en halv lagböcker. Bildtexten berättat att tjejen gör sitt examensarbete vid Handels på en advokatbyrå. Skumt, men det är väl möjligt, tänker jag.

När jag mot slutet av frukosten kommer fram till Söndagsdelen av tidningen hittar jag en tre uppslag lång artikel om tjejen, Nahale, och hennes kompis Golnaz. Det handlar om hur de går på juristlinjen på SU, respektive Handels, hur de äter sallad på Östermalm och vad deras mammor tycker om det hela. Hur kommer det sig att artikeln handlar om just dem och inte deras 500 kursare? För att de är "speciella". De är inte bara tjejer (som 50-70% av kursarna), de är dessutom från Iran.

Är det inte bra att dessa ambitiösa personer lyfts fram? Visst, det kan man tycka, men varför lyfts de fram? Är det en större bedrift att just de har kommit så här långt? Det femsidiga reportaget säger egentligen, genom att inte säga just det, en sak om och om igen: Dessa tjejer är från en folkgrupp som inte brukar/borde klara av det här som de har lyckats med. Titta så duktiga de är.

För reportaget handlar tyvärr inte om alla de, rätt imponerande, saker Golmaz hann med under sin studietid innan hon gick in i väggen. Eller om hur en juriststudent får slita för att få en praktikplats som den Nahale har. Det handlar om vilken färg de båda har på håret.

Detta blir sorgligt tydligt när jag inser att det som stod under bilden på förstasidan inte bara var skumt, det var fel. Rätt namn, rätt plats, men fel utbildning. Inte ens DN själv har lyckats hålla isär vilken av de två mörkhåriga tjejerna som läste på vilken åtråvärd utbildning. Men det var ju av underordnad betydelse i alla fall.