Förbättring förbjuden
För de "vuxna", det vill säga folk som är minst några år över tjugo, börjar det bli mer norm än undantag att försöka äta "rätt", gärna lite GI, och hålla koll på fettet. Kollegan som står och koncentrerat äter ett äpple och talar om att ha "bestämt sig" när de andra fikar får både beröm och avund.
Föreställ er nu att en 16-årig tjej skulle göra det samma - vägra äta allt som innehåller socker - hur skulle man reagera då? Eller snarare, hur långt tid skulle det dröja innan hon fick sitta i ett samtal med skolsköterskan?
I kölvattnet av alla larmrapporter om unga tjejers dåliga självförtroende och därav förljande destruktiva beteenden finns det inget utrymme för befogat missnöje med sin kropp och icke-destruktiva sätt att förbättra den om man är tjej. Alla ska älska sig själva och vara nöjda som de är, annars börjar de stora ätstörningsvarningsklockorna genast ringa i omgivnigens öron.
Härom dan stod jag inne i ett provrum på Åhléns citys underklädesavdelning. Någonstans bakom de andra sammetsgardinerna stod två tonårstjejer och provade bikinis. "Den här leopardmönstrade skulle jag köpa om jag var smal" sa den ena. "Nej, men sluta, du är ju fin. Du är sådär.. ee.. normal. Du ska inte säga så" argumenterade hennes kompis påstridigt.
"Iiiiih! Kom inte in här!" Jag spetsade öronen och väntade på att tjej nr 2 skulle säga att kompisen såg jättesnygg ut i bikinin. Det sa hon aldrig. Sannolikt tyckte hon inte det. Men hon fortsatte, nästan agressivt, vifta bort allt kompisen sa om att hon skulle försöka gå ner lite i vikt till sommaren.
Även när folk ärligt kan säga "lägg av, du är rätt smal" finns det oftast utrymme för träning för den som vill, utan att man för den sakens skulle ska behöva ha allvarliga psykiska problem. Så varför får inte människor som de facto inte är smala, särskilt tonåringar som annars riskerara att bara bli fetare med åren, inte vilja göra något åt saken? Att skuldbelägga dessa personer för att de tar tag i sina levnadsvanor är nog en rakare väg mot destruktiva beteenden.
Men tjej nr 2, som verkade vara rätt nöjd med sin kropp i bikini, kommer nog inte föreslå att de ska börja promenera eller jogga tillsammans någon gång snart. Tänk om kompisen faktiskt går ner några kilo och får bättre självförtroende. Vad händer med kompis-dynamiken då?
Föreställ er nu att en 16-årig tjej skulle göra det samma - vägra äta allt som innehåller socker - hur skulle man reagera då? Eller snarare, hur långt tid skulle det dröja innan hon fick sitta i ett samtal med skolsköterskan?
I kölvattnet av alla larmrapporter om unga tjejers dåliga självförtroende och därav förljande destruktiva beteenden finns det inget utrymme för befogat missnöje med sin kropp och icke-destruktiva sätt att förbättra den om man är tjej. Alla ska älska sig själva och vara nöjda som de är, annars börjar de stora ätstörningsvarningsklockorna genast ringa i omgivnigens öron.
Härom dan stod jag inne i ett provrum på Åhléns citys underklädesavdelning. Någonstans bakom de andra sammetsgardinerna stod två tonårstjejer och provade bikinis. "Den här leopardmönstrade skulle jag köpa om jag var smal" sa den ena. "Nej, men sluta, du är ju fin. Du är sådär.. ee.. normal. Du ska inte säga så" argumenterade hennes kompis påstridigt.
"Iiiiih! Kom inte in här!" Jag spetsade öronen och väntade på att tjej nr 2 skulle säga att kompisen såg jättesnygg ut i bikinin. Det sa hon aldrig. Sannolikt tyckte hon inte det. Men hon fortsatte, nästan agressivt, vifta bort allt kompisen sa om att hon skulle försöka gå ner lite i vikt till sommaren.
Även när folk ärligt kan säga "lägg av, du är rätt smal" finns det oftast utrymme för träning för den som vill, utan att man för den sakens skulle ska behöva ha allvarliga psykiska problem. Så varför får inte människor som de facto inte är smala, särskilt tonåringar som annars riskerara att bara bli fetare med åren, inte vilja göra något åt saken? Att skuldbelägga dessa personer för att de tar tag i sina levnadsvanor är nog en rakare väg mot destruktiva beteenden.
Men tjej nr 2, som verkade vara rätt nöjd med sin kropp i bikini, kommer nog inte föreslå att de ska börja promenera eller jogga tillsammans någon gång snart. Tänk om kompisen faktiskt går ner några kilo och får bättre självförtroende. Vad händer med kompis-dynamiken då?
No comments:
Post a Comment