Mer frågor att svara på

Gjorde precis DN:s "Lisstilstest" (Är det ett stavfel, ska det vara roligt? I don't get it.) på temat "Hur mycket stockholmare är du". Resultatet blev som väntat - rätt jävla mycket. Men på en del av frågorna kände jag att mitt svarsalternativ saknades.

Till exempel så brukar jag inte väsa "dumskalle" åt de som står på fel sida i rulltrappan och ibland så drar jag faktiskt till med "I Stockholm står man till höger i rulltrappan". Chansen finns ju att personen kommer ihåg detta nästa gång de ställer sig i en rulltrappa och att någon annan kanske slipper missa sitt tåg. Det är osannolikt, men möjligt.

Jag måste flytta.

Hur kan jag motstå

Jag är har periodvis varit rätt lat med att skriva här. Och jag tar det hela inte på så dödligt allvar som vissa. (Här tvingar jag mig själv att avstå från att göra ordet "vissa" till en länk. Jag är snäll idag.)

Inte heller har jag blivit biten av bli-nästa-Ebba-buggen, annars skulle ni få se avsevärt mycket mer av min garderob. Men jag ska inte säga för mycket, för det är inte helt otänkbart att jag kommer att visa avsevärt mer av min garderob när jag får ordning på livet och allt jag tar på mig inte behöver vara anpassat för att cykla 30 min per dag.

Hur som helst så kan jag inte motstå att svara på (i alla fall en del av) de här frågorna som jag hittade på aftonbladet, även om jag har en känsla av att jag inte riktigt tillhör målgruppen.

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006


1. Hur länge har du bloggat?

Sen maj 2006. Jag gjorde dock ett kort försök även i maj 2005, men det räknas inte.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?

Eeh.. Pass? Bild av "bloggar och bloggare"? Kom igen nu. Det är lite som att fråga efter ens bild av "godis" - det finns rätt många sorter, både jättegoda och fullkomligt oätliga.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag tror inte att det var den första men jag gillar verkligen den här bloggen.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

De känns rätt pigga, fräscha och inspirerade, om man tar den satta ambitionsnivån i beaktande. Jag vill tillbaka dit, fast kanske med lite mer outfits. ;)

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Tio kanske.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Procent, njah. Jag skulle nog säga att de är hälften ämnesbloggar med dagboksinslag och hälften rena ämnesbloggar. Ämnena är politik, mode, japansk mat, skvaller m.m., utan någon inbördes ordning.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Pass.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Pass.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

De verkar tycka att det är rätt kul.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ingen aning.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har inga problem med att dra den gränsen - det som jag inte skulle ha något emot att prata om (högt) så att människor jag inte känner väl hör det kan jag också skriva här.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Om jag nämnde något som jag aldrig annars nämner, så skulle jag ju ha bloggat om det...

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Inte. Eftersom jag inte förväntar mig att någon ska läsa det jag skriver. ;)

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

På en viss nivå, visst, men det kräver nog en väldigt ärligt skriven och personlig blogg.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Seriously?

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Seriously?

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Så känd är jag inte.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Non, je ne regrette rien. Även om jag ibland känner ett stick av "jag kanske inte borde" när jag ser att någon jag skrivit något halvelakt om suttit och googlat sitt eget namn och hamnat här. Å andra sidan är det smällar man får ta om man ställer sig i käglan av offenlighetens ljus.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Den stora nackdelen är att man faktiskt måste sätta sig ner och skriva ett inlägg eller två ibland för att det skall kunna kallas bloggande. Jag är för lat helt enkelt.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Ja. Ja.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

När blev "bloggarna" (jag ser ett problem här - det går inte att skilja på orden blogs och bloggers på svenska) en homogen subkultur? Och när blev allt så himla allvarligt?

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Jag har en ny kanal att gnälla via när jag hittar ett korrekturfel i morgontidningen. Mina vänner måste vara överlyckliga.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Fler bokmärken.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten

Jag tror att jag avstår.

Got milk?

Enligt en ny studie är det minst lika nyttigt att drick ett glas chokladmjölk efter träning som det är att dricka Gatorade, Gainomax eller liknande.

Alltid är det någon som blir glad över en sådan nyhet, men jag har svårt att tro att särdeles många som hittils druckit sportdrycker som börjar på G kommer att gå över till O'boy när de hör detta.

Personligen känns tanken på att slurpa i sig ett glas med sockersöt mjök (med faktiskt socker i) efter att jag tränat (något som det kommer att bli mer av inom en snar framtid) lätt äcklande.

(bild från enasco.com)

Säkerhet: låg

Det är lite överraskande att det finns så många människor som har trådlösa nätverk hemma som vem som helst kan koppla upp på. Just nu sitter jag på ett tåg på Östra station. Jag skulle gissa att personen vars internetuppkopling jag använder bor i huset brevid. Jag klagar förstås inte, men...

Den som inte har något att dölja....

Dagens konstigaste nyhetsnotis måste vara denna. "Nyheten" är att tio personer avvek, för att de "uppenbarligen inte ville låta sig kontrolleras".

Det som kan tänkas ha nyhetsvärde i notisen är snarare att den som inte vill utstå godtyckliga integritetskränkingar inte bör köpa träningskort hos Friskis & Svettis. (Enligt uppgift framgår det att man samtycker till detta i information som man får när man köper kort, men jag skulle inte bli överraskad om de flesta av medlemmarna inte är medvetna om detta åtagande.)

Magkänslan har alltid sagt mig att friskis inte är något för mig. Tur det, för jag brukar inte vara så bra på att läsa det finstilta jag heller.

Det är trevligt när saker funkar

Tydligen har blogger fått för sig att ändra typsnittet i min blogg. Och tappa alla prickar på alla Ä:n. Toppen...

Ångest

Jag lever mitt liv i ett konstant tillstånd av skrivkramp. Jag vet inte varför det är så, men det är en plåga. Och idag när jag sitter här och försöker skriva något som krävs för att komma åt det som skulle kunna vara botemedlet, så är det värre än någonsin.

(Och inte blir det bättre av den användarovänliga desginen av tangentbordet på den nya macbooken. Varför var man tvungen att förvandla det hela till den jättestor miniräknare är beyond me..)

Så vad gör man? Tja, jag har läst alla forum och websidor som jag inte har sett på ett tag, jag har sovit middag, i 4 timmar, och jag har sett en hel del tv-program. Men till slut finns det inga undanflykter kvar. Om jag inte lyckas producera någonting nu kommer jag att ångra det. Länge.

Blod, svett eller tårar, jag måste skriva tre sidor. Om jag inte var den jag är skulle jag nog be till högre krafter nu.

The chase

Nu har jag lyckats få tag på de saker jag ville från H&M's Viktor & Rolf-samarbete. Hurra. Det var främst smoking-jackan och den ljusrosabeiga toppen med den stora rosetten på bröstet jag var ute efter. Toppen hann jag klicka till mig (i rätt storlek) nu inatt på hm.com.

Vad jag inte riktigt förstår är varför den där hallonröda kjolen var så populär. Det var det plagget som flest stod och pratade om i kön i Uppsala i torsdags (och tji fick de när de upptäckte att uppsalabutiken inte ens fått in den) och det var ett av de första plaggen att sälja slut på nätet idag. Jag misstänker att någon av alla självutnämnda modegurus utnämnt den till sin favorit och att snöbollen rullat vidare därifrån.


Om någon är på jakt efter den svarta sidentoppen med hjärtan vid halsen i stl 36, så har jag en sådan i min ägo. I några dagar till i alla fall - tills jag är i Uppsala under H&M's öppettider och kan gå och lämna tillbaka de sakerna jag bestämt mig för att jag inte vill behålla.

Nu ska jag göra ett försök till med sovandet.

(bild från hm.com)

Heliga helgdagar

Vaknade imorse och gick bort till dörren för att hämta tidningen som vanligt. Men det fanns ingen tidning. Jag var dock ovanligt kvicktänkt i mitt nyvanka tillstånd och att lyckades koppla avsaknaden av tidning till att siffran för 4:e november är röd i min kalender. Det är något slags helgdag idag alltså. Bra att jag kom på det innan jag ringde prenumerantservice.

Jag förstår inte varför världen måste stanna bara för att det är alla helgons dag, påskdagen, annandag jul, whatever. Det finns egentligen ingen god förklaring till att sådant som är öppet och tillgängligt på söndagar inte är det på helgdagar. Det är bara dåligt affärstänkande. (Och i Sverige – facket. Jag vet. De verkar tycka att det är viktigt med religiösa högtider.) Det är ju dessa dagar som de som inte jobbar inom serviceyrken är lediga från jobbet och skulle ha tid att handla.

Nu ska jag snart gå iväg till Ica och handla. Jag hoppas bara att de inte har stängt vid 6 eller nåt sånt. Då blir jag faktiskt lite arg.

Det blir inte alltid som man tänkt

När jag ser en tidningsartikel eller hör om ett tv-program om Estland kan jag inte låta bli – jag måste läsa eller se, jag vill veta vilken blid som förmedlas. Likadant denna gång, när jag såg att DN Söndag hade en artikel med en resebeskrivning som utlovade att utmana den gängse mediabilden av Baltikum.

Redan på första sidan av bilagan möttes jag av "Fem frågor om Baltikum", varav två handlade om Estland. Men när jag bläddrade vidare till själva artikeln blev jag däremot lite förvånad. Artikelförfattarinnans definition av "Baltikum" verkar inte vara den gängse.

Att döma av de två uppsalgen ilustrerade med stora färgbilder består hennes Baltikum av tre länder - Lettland, Litauen och Polen. Eller möjligen fyra - även Tyskland får vara med på ett hörn. Det där tredje landet, som jag letade efter, hastas förbi i det andra stycket, mitt emellan en historia om magsjuka på ett Lettiskt hotell och en massa innehållslöst dravel om upphovskvinnans osjälvständighet och rädsla för att göra grejjer på egen hand.

Kan det möjligen vara så att Estland inte visade sig vara så intressant för hennes valda vinkling? När hon rullade av färjan och upptäckte att, fan, här ser det ju i princip ut som hemma, fast butikerna har öppet på tider folk faktiskt har tid att handla, inga ryska maffibossar eller korrumperade poliser som kommer fram och ger spontanintervjuer, så var det lika bra att trycka på gasen och hasta vidare till Lettland. Lite omdefinering av geografisk beteckningar får läsarna väl tåla till söndagsfrukosten.

Vem kunde gissat att M.H Hansens modell för direktdemokrati skulle vara så populär

Varför är människor så förtjusta i att bli tvingade?
Hur kommer det sig att 9 av 10 personer i ett rum tycker att det vore bra med en elektronisk andrakammare bestående av framlottade medborgare, när den tionde är den enda som är politiskt engagerad på något sätt?

De är precis som hon som slutade använda cykelhjälm när hon flyttade till Uppsala, eller en flicka jag träffade en gång för länge sedan på Mobila Gymnasiet, som var missnöjd med att hon fått välja gymnasieskola själv, eftersom hon hade valt en skola där hon behövde ta mycket eget ansvar för sina studier, och sedan misskött nämnda studier.

Det verkar kul att vara med och bestämma men ingen orkar lägga ner engagemanget och tiden som krävs för att gå den traditionella vägen. (Och här räknar jag även in sådana egentligen otraditionella metoder som att genom aktiv kampanj i sin lokala religiösa gemenskap kryssa in sig från en plats långt ner på valsedeln.) Tvärt om - de letar efter skäl att låta bli, till exempel genom att intala sig att det kostar pengar attatt bli vald till ett politiskt uppdrag i Sverige idag.

Summan av all den okunskap om hur det politiska systemet fungerar idag som framkommer i en diskussion med "vanliga människor" om direktdemokrati är i sig ett talande argument mot styrelseformen.

P som i biskop

Sen igår morse har jag då och då gått och funderat över vilken av frågorna i årets Nutidsorientering som kunde ha "piggsvin" som korrekt svar. Detta började när jag såg rubriken på lördagens "Fråga om språket"-kolumn – "Erkepiskopp och piggvin får godkänt". För ungefär en halvtimme senm, när jag för trettioelfte gången kastade en blick på den där uppslagna tidningen, gick det plötsligt upp för mig. Det var inte "piggsvin" det handlade om, utan "pingvin".

Nutidsorienteringen är en frågesport för niondeklassare. Att tro att pingvin stavas som ovan eller att religionen isalm grundades av Saddam Hussein (även om jag är benägen att tro att det sistnämnda var någons försök att göra sig rolig) är misstag som vore förlåtliga om de gjordes av en tolvåring. Men det här är återigen sexton-, möjligen femtonåringar.

Strax brevid, på insändarsidan, finns en lång insändare om att lärarna använder frånvaron av betyg upp till åttonde klass som en ursäkt för att låta bli att säga obehagliga sanningar. När det sedan är dags att ge betyg finns alldeles för kort tid för att reparera skadan som skett. Att dagens niondeklassare inte kan stava till pingvin tyder på att insändarskribenten är något på spåren.

(bild från aad.gov.au)

Dagens andra inlägg i kategorin tidningar

Nu kände jag att jag varit genomgånde negativ på senare tid och tänkte att jag därför skulle puffa lite för något som jag gillar. Jag gillar verkligen tidningen Pause. För 14.50 får man ganska många sidor med cyniska kommentarer och roliga intervjufrågor. Helt klart en bra affär.

På hal is

Köpte den nya träningsinriktade Elle-avknoppningen EllePULS idag. Generellt sett var tidningen ungefär det man kan vänta sig när glansigt magasin möter träningstidning. Det är inte briljant, men får mig inte heller att vilja dunka huvudet i skrivbordet. Den som skrev artikeln En dag i Åre kanske borde dock ha hållit sig till mode och lämnat skidåkningsbiten åt någon annan.

Mitt på uppslaget finns en ruta med "Tips". Ett av tipsen är att "Alla som åker skidor, oavsett nivå, bör använda hjälm, skidglasögon och ryggskydd!" Ryggskydd? Allvarligt? Har artikelförfattaren någonsing åkt skidor, eller bara hängt på after skin i Åre?

Det är kul med bilder på roliga skidkläder, men varför, varför var man tvungen att fucka upp det med de fåniga plattityderna och tipsen kopierade från stämmningsskygga amerikanska tidningar?

---

Jag hoppas verkligen att jag får åka skidor i vinter. Det var alldeles för länge sen.

Jag ser på för mycket TV

Jag är definitivt en av de människorna som inte skulle ha SVT1 och 2 om de var betalkanaler enligt gängse modell. Jag tittar helt enkelt så otroligt sällan på SVT. Och om jag nu skulle lägga extra pengar på att få tillgång till tv-kanaler skulle nog Canal+ hamna högre upp på listan.

Men ibland hittar man något i tablån som faktiskt verkar kul. Oftast en film. Men då är det förstås inte alls den filmen, utan något med lejon, tigrar och jägare i Afrika som sänds vid den tiden egentligen. Och på SVT:s egen hemsida får man veta att det just nu är 08:00 och dags för Bolibompa. Right. Varför är jag inte förvånad...