Dålig stil Mona, bokstavligen

Den stora snackisen i svenska tidningar just nu verkar vara att Mona Sahlin har en Louis Vuitton-väska. "Det är en halv månadslön efter skatt, yada yada.."

Herregud. Det är en ful liten canavas-shopper från Antigua-kollektionen för några fem år sedan. Nypris: 640 dollar. Ungefär på samma nivå som den populära instegsväskan Speedy. Det är inte som att Mona dök upp med Birkin på armen.

Det stora problemet med väskan är vare sig dess pris eller varumärke. Det är att den helt enkelt inte passar, över huvud taget, till det Mona hade på sig. Det är en rosa tygväska, tydligt avsedd för sommarbruk. Buren av en gråklädd partiledare en slaskig januaridag.

Jag skulle föreslå något mer passande för partiledaren att bära runt på sina papper i. Kanske en röd Bagatelle GM i Epi-skinn? I stället för den här lilla rosa bagatellen.

(bild från louisvuitton.com)

Nu är det valår. And the shit just keeps hitting the fan

Moderaterna är nu för kvotering. Där ser man. Egentligen borde man inte ens vara överraskad vid det här laget. Schlingmann talar om att man inte "tar vara på all kompetens som finns". Really? Finns 50% av all kompetens i företagsledning verkligen hos kvinnor? För det råkar inte vara så att väldigt många kvinnor väljer att ta det lite lugnt med karriären, skaffa barn, ägna sig åt nämnda barn och en mängd andra aktiviteter som de medelålders vita männen i styrelserna inte har haft tid för sen de gick ut högskolan?

"De som her mig lägst skatt, de som ger mig lägst skatt, de som ger mig lägst skatt" får nog vara mantrat om jag ska lyckas rösta moderat och inte gå i landsflykt i år.

Oops... Show me your teeth

Jag har gått i några dagar och varit lite sur på amerikanska Elle för att deras leveranstider är för långa. Jag såg nämligen ett nytt nummer på Pressbyrån för en hel vecka sen och jag som är prenumerant har fortfarande inte fått det. Trodde jag.

Imorse när jag tänkte på saken, och funderade över att ringa och klaga i eftermiddag, insåg jag plötsligt att jag visst har fått det där numret. Det är bara så att det finns flera olika omslag. För artikeln om Britney och barnen hade jag fått, det var bara inte hon som var omslagsflicka.

Och mitt exemplar såg inte ens ut som något av dessa två. Jag fick dessutom det mer arty prenumerantomslaget. Och det var faktiskt ett tag sen.

Nu ska jag i stället hugga in i Vanity Fair med det mycket omdiskuterade Tiger-omslaget, som jag till slut fick i brevlådan idag. Sen får vi sen när Jennie from the block dyker upp.

Feel the burn

Hittade en god nyhet: att shoppa är utmärkt träning. Tydligen bränner man 48 tusen kalorier per år av aktiviteten om man shoppar lika mycket som den genomsnittliga (Brittiska? Studien är beställd av Debenhams) kvinnan.

Inte för att jag är överraskad. Efter en dags butiksgenomkammande är man helt slut. Faktum är att jag nog inte ens klarar av en hel dag för tillfället eftersom jag "tränat" så lite det senaste året. (Tack Handels. Inte.)

Så jag behöver kanske inte ha så dåligt samvete över att jag sa upp mitt gymmedlemskap härom dan i alla fall. Jag får shoppa mer istället.

(via The Cut, där jag också lånade bilden)

Grattis syster!

Min underbara syster Ida fyller 16 idag. Tyvärr är hon i Estland nu, men hon var i Stockholm över dagen i torsdags, så jag fick tillbringa lite tid med henne. Jag kan bara säga en sak: Det är väldigt roligt att gå på rean med någon som har storlek 32-34 i kläder och 36 i skor. Det finns mycket mer snygga grejer kvar för det lilla segmentet än vad det finns för resten av oss. Det blev bland annat en snygg lila klänning med puffig kjol från Oasis som Ida ska ha på sin fest idag och ett par riktigt heta stövletter från Din Sko. Just det, min sextonåriga lillasyster är även bätter på att gå i högklackat än vad jag är. Storasyster är  lite avundsjuk. Jag behöver öva.

Testar en grej

Testing 1.. 2.. 3..

Keeps gettin' better

Brevbäraren kom och gjorde min motivaiton en stor otjänst. "Men det verkar ju vara ett rätt tunt nummer..." "Om jag bara bläddrar lite..." "Lady Gaga ser ju så snygg ut.."


Mer från posthögen: Även i år är kallelsen till cellprovtagning skriven i comic sans. Jag lyckdes faktiskt aldrig ta mig iväg förra året. Men nu har jag lärt mig att den där tiden de säger att de har bokat åt en är total BS. Det är drop in. De säger bara inte det, för att alla inte ska komma på samma gång.

Jag vill inte skriva en tenta, jag vill göra såhär

L’adrénaline

Kvart i nio slog jag upp ögonen och insåg att Patrik forfarande låg i sängen. Han skulle gått upp över en timme tidigare och hans tåg gick 9.04, men där låg han. När jag väckte honom så trodde han inte riktigt på mig, i sin verklighetsuppfattning hade han bara blundat lite, för en timme sen.

Insert 20 minuters galet stressande för att hinna med SJ-tåget vid 9.27 och därmed ha någon chans att komma till jobbet vid 10.

Nu är Patrik i Stockholm, hunden har bäddat ner sig i hans morgonrock som hamnade på golvet i rusningen och jag sitter här och mår fortfarande lite illa av chock-vaknandet jag fick. Dags för frukost antar jag.

Är Fredrik Strage den enda filmskribenten på DN som faktiskt har någon aning om det han skriver om?

Jag läste en filmrecension i tidningen imorse. Och jag har bara en fråga, kära recencent Kerstin Gezelius, vem är den här "Clarissa från 'Sex and the city'” som Sarah Jessica Parker har spelat?

8 oöverstigliga kilometer

När kan man vara säker på att det inte är någon poäng med att skicka in en ansöka till ett jobb? När man har hamnat i en lång diskussion med personalansvarige på telefon för att denne är övertygad om att man inte fysiskt kan ta sig till arbetsplatsen utan bil. Och man har ingen bil.

Arbetsplatsen är Arlanda. Trots att utsläppstaket hänger över hela verksamheten som ett stort domedagsmoln, envisas de flesta arbetsgivare på flygplatsen med att kräva bil och körkort av alla sina anställda. För några år sedan, när det inte gick kollektivtrafik till flygplatsen dygnet runt, kunde man förstå detta krav. Men nu är det inte så längre. Det går bussar från Märsta till Arlanda hela dygnet. "Men om du börjar halv fyra..." Ja, även vid tre på natten.

Och gud förbjude att man skulle nämna att cykla till det prospektiva jobbet. Då har de givetvis haft SÅ många anställda genom åren som kommit med den, tydligen i deras tycke helt absurda, historien eller andra "liknande" som att deras pojkvän är taxichaufför och kommer att köra dem. Men sen gör pojkvännen slut. Och hur påverkar det här cyklandet? Jo, tydligen så tröttnar man på det och säger därför upp sig och företaget står där med massa utbildning som gått till spillo.

Jag pendlar cirka 40 timmar i månaden för att ta mig till plugget. Jag är rejält trött på det också. Det betyder dock inte att jag skulle hoppa av. Liksom de tusentals andra människor som cyklar till jobbet varje dag i Stockholm. Jag tror inte någon av dem sagt upp sig för att de fått punka hitills. I värsta fall får man väl ta en taxi.

Men allt detta spelar givetvis ingen roll om personen i andra ändan har bestämt sig för att det inte går. Jag skulle kunna försökta övertyga henne om att jag ska gå på händer till jobbet och få ungefär samma respons.

Retailing 1.0

Jag skrev en tenta i kursen Marknadsföring II idag. Mina kursare skrev den för ca. 7 månader sedan, men något missriktad ambition har hitills hindrat mig från att göra samma sak. Förhoppningsvis var det värt det, även om jag i ett kritiskt ögonblick glömde bort att en av de fyra särskilda egenskaperna hos tjänster är variability.

Efter tentan begav jag mig ut på stan för att köpa nya gula överstrykningspennor. Jag har nämligen plöjt ner de, inte mindre än, tre stycken jag hade i marknadsföringsboken.

Nu råkar jag har en särskild preferens på det här området: jag tycker om överstrykningspennor av modellen Stabilo Boss. För att de sitter bra i handen och för att den huvudsakliga konkurrenten Castells pennors bläck torkar till en ful kycklinggyl nyans. Men det näst vanligaste märket på överstrykningspennor borde ju inte vara så svårt att hitta?

Ha! Märkespreferens kan man bara glömma när Åhléns och Akademibokhandeln har slut på pennor i färgen gul. Det fanns inga på lager heller, jag frågade. Svaret blev "Det brukar ta slut på dem så här i mellandagarna."

Intressant. Så en väldigt vanlig produkt brukar ta slut? Vad var det marknadsföringsboken sa om det nu igen? Nej, just ja, det är bara väldigt väldigt rimligt. BESTÄLL FLER NÄSTA GÅNG!

Och H&M har givetvis gjort en...

En mindre grafisk beskrivning.

Intressant val

TV3 visar The Victoria's Secret Fashion Show 2009 (igen). Samtidigt på TV4+: Big Medicine (om extremt feta människor).

Vad som gör sig bäst på bild råder det nog ingen tvist om.

(bild från CBS)

Hoppsan H&M

H&M, som i vanliga fall är så bra på att vara bäst i klassen när det gäller CSR, etik och ekologisk bomull har hamnat i blåsväder i USA. Det har visat sig att (i alla fall en av) företagets butiker skär sönder fullkomligt användbara kläder som inte kunnat säljas i butiken, innan kläderna slängs i soptunnor i gränden bakom. Där står sedan hemlösa och gräver igenom textilmassorna för att hitta de få plagg som råkat förbli hela.

Varför inte bara donera kläderna till hemlösa och fattiga? Det är knappast fråga om någon risk för varumärkesdevalvering i det här fallet. Det är hoodies från divided, inte LV-väskor vi pratar om. (Ryktet säger att LV bränner sina överblivna varor, för att undvika att de ska hamna i orätta händer.) Det här rimmar verkligen illa med den image H&M jobbar så hårt för att ha i de här frågorna.

Från NYT via The Cut