L’adrénaline

Kvart i nio slog jag upp ögonen och insåg att Patrik forfarande låg i sängen. Han skulle gått upp över en timme tidigare och hans tåg gick 9.04, men där låg han. När jag väckte honom så trodde han inte riktigt på mig, i sin verklighetsuppfattning hade han bara blundat lite, för en timme sen.

Insert 20 minuters galet stressande för att hinna med SJ-tåget vid 9.27 och därmed ha någon chans att komma till jobbet vid 10.

Nu är Patrik i Stockholm, hunden har bäddat ner sig i hans morgonrock som hamnade på golvet i rusningen och jag sitter här och mår fortfarande lite illa av chock-vaknandet jag fick. Dags för frukost antar jag.

Är Fredrik Strage den enda filmskribenten på DN som faktiskt har någon aning om det han skriver om?

Jag läste en filmrecension i tidningen imorse. Och jag har bara en fråga, kära recencent Kerstin Gezelius, vem är den här "Clarissa från 'Sex and the city'” som Sarah Jessica Parker har spelat?

8 oöverstigliga kilometer

När kan man vara säker på att det inte är någon poäng med att skicka in en ansöka till ett jobb? När man har hamnat i en lång diskussion med personalansvarige på telefon för att denne är övertygad om att man inte fysiskt kan ta sig till arbetsplatsen utan bil. Och man har ingen bil.

Arbetsplatsen är Arlanda. Trots att utsläppstaket hänger över hela verksamheten som ett stort domedagsmoln, envisas de flesta arbetsgivare på flygplatsen med att kräva bil och körkort av alla sina anställda. För några år sedan, när det inte gick kollektivtrafik till flygplatsen dygnet runt, kunde man förstå detta krav. Men nu är det inte så längre. Det går bussar från Märsta till Arlanda hela dygnet. "Men om du börjar halv fyra..." Ja, även vid tre på natten.

Och gud förbjude att man skulle nämna att cykla till det prospektiva jobbet. Då har de givetvis haft SÅ många anställda genom åren som kommit med den, tydligen i deras tycke helt absurda, historien eller andra "liknande" som att deras pojkvän är taxichaufför och kommer att köra dem. Men sen gör pojkvännen slut. Och hur påverkar det här cyklandet? Jo, tydligen så tröttnar man på det och säger därför upp sig och företaget står där med massa utbildning som gått till spillo.

Jag pendlar cirka 40 timmar i månaden för att ta mig till plugget. Jag är rejält trött på det också. Det betyder dock inte att jag skulle hoppa av. Liksom de tusentals andra människor som cyklar till jobbet varje dag i Stockholm. Jag tror inte någon av dem sagt upp sig för att de fått punka hitills. I värsta fall får man väl ta en taxi.

Men allt detta spelar givetvis ingen roll om personen i andra ändan har bestämt sig för att det inte går. Jag skulle kunna försökta övertyga henne om att jag ska gå på händer till jobbet och få ungefär samma respons.

Retailing 1.0

Jag skrev en tenta i kursen Marknadsföring II idag. Mina kursare skrev den för ca. 7 månader sedan, men något missriktad ambition har hitills hindrat mig från att göra samma sak. Förhoppningsvis var det värt det, även om jag i ett kritiskt ögonblick glömde bort att en av de fyra särskilda egenskaperna hos tjänster är variability.

Efter tentan begav jag mig ut på stan för att köpa nya gula överstrykningspennor. Jag har nämligen plöjt ner de, inte mindre än, tre stycken jag hade i marknadsföringsboken.

Nu råkar jag har en särskild preferens på det här området: jag tycker om överstrykningspennor av modellen Stabilo Boss. För att de sitter bra i handen och för att den huvudsakliga konkurrenten Castells pennors bläck torkar till en ful kycklinggyl nyans. Men det näst vanligaste märket på överstrykningspennor borde ju inte vara så svårt att hitta?

Ha! Märkespreferens kan man bara glömma när Åhléns och Akademibokhandeln har slut på pennor i färgen gul. Det fanns inga på lager heller, jag frågade. Svaret blev "Det brukar ta slut på dem så här i mellandagarna."

Intressant. Så en väldigt vanlig produkt brukar ta slut? Vad var det marknadsföringsboken sa om det nu igen? Nej, just ja, det är bara väldigt väldigt rimligt. BESTÄLL FLER NÄSTA GÅNG!

Och H&M har givetvis gjort en...

En mindre grafisk beskrivning.

Intressant val

TV3 visar The Victoria's Secret Fashion Show 2009 (igen). Samtidigt på TV4+: Big Medicine (om extremt feta människor).

Vad som gör sig bäst på bild råder det nog ingen tvist om.

(bild från CBS)

Hoppsan H&M

H&M, som i vanliga fall är så bra på att vara bäst i klassen när det gäller CSR, etik och ekologisk bomull har hamnat i blåsväder i USA. Det har visat sig att (i alla fall en av) företagets butiker skär sönder fullkomligt användbara kläder som inte kunnat säljas i butiken, innan kläderna slängs i soptunnor i gränden bakom. Där står sedan hemlösa och gräver igenom textilmassorna för att hitta de få plagg som råkat förbli hela.

Varför inte bara donera kläderna till hemlösa och fattiga? Det är knappast fråga om någon risk för varumärkesdevalvering i det här fallet. Det är hoodies från divided, inte LV-väskor vi pratar om. (Ryktet säger att LV bränner sina överblivna varor, för att undvika att de ska hamna i orätta händer.) Det här rimmar verkligen illa med den image H&M jobbar så hårt för att ha i de här frågorna.

Från NYT via The Cut

Jag håller eventuellt på att bil galen

Imorgon är det tenta. Jag sitter och crammar in det sista idag och det känns som att jag och min omgivning rör oss i utrarapid, men samtidigt väldigt snabbt. Och som en bisarr symbol för allting envisas min hjärna med att sjunga på den här sången.

Och det här är bara den första tentan av tre. När jag är klar kommer jag vara färdig att läggas in.

In på bara skinnet

I den här nyhetsartikeln om att de nya scannrarna som används på flygpassagerare kan bryta mot Brittiska barnpornografilagar framkommer något som i alla fall jag inte hade insett. Den avbilden som säkerhetspersonalen får är alltså tillräckligt nära en helt naken person för att vara oanständig. I praktiken: nästa gång man flyger till USA kommer en handfull gubbar på Arlanda se en naken.

Jag skulle säga att det inte är värt det om det inte vore så jäklans bra shopping där borta.

(bild från streetwhispers.com)

Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now

I brist på intressanta inslag i tv-tablån satte jag på Pretty Woman på DVD som bakgrundsljud när jag pysslade med annat igår. Något som slog mig när jag såg Vivian släntra ner för Hollywood Boulevard i sina lårhöga lackstövlar och senare bli nekad service i en "fin" butik på grund av nämnda stövlar (den där klänningen med en metallring i midjan hade nog också lite med saken att göra), var att den outfiten skulle vara helt ok idag.

Om valfri ung kändis dök upp i pressen med samma ensemble (givet att vi inte hade sett den 50 gånger i filmen) skulle ingen höja ett ögonbryn. Det skulle nog ses som ett djärvt och framåt klädval. Nu till den stora frågan - har vi blivit mindre trångsynta eller helt enkelt tappat all stil och klass? (Och jag menar inte det på ett fördömande sätt, alls, jag har själv varit sugen på ett par stövlar...)

Tragisk komik

Jag har upptäckt att den väldigt roliga brittiska komedin Death at a funeral har gjorts om som den läskiga amerikanska svart-familj-träffas-och-gör-galna-saker komedin Death at a funeral. Med Chris Rock i huvudrollen. Och Martin Lawrence. Spare me.

Varför? Kunde de inte ha kallat den för något annat, för att inte helt ta över originalets roll i filmhistorien?

Ett positivt nytt år!

Positivt tänkande har ett dåligt rykte. Det verkar naivt att tro att allt ska gå bra, att möta hinder med ett leende och inte planera för negativa scenarion. Positiva affirmationer är väldigt corny. "Jag kan göra det här, jag ska lyckas!" Nej, då är det mycket coolare att vara cynisk och lagom torr i sin syn på världen.

Men positivt tänkande funkar. Bestämmer man sig för att man kan och man ska, så går det mycket bättre än om man redan från början har planerat för hur man ska göra när det går åt helvete.

Så för att jag ska klara av den 175-procentiga studietakt jag har framför mig under första halvan av den kommande terminen ska jag försöka sätta mitt vanliga cyniska jag åt sidan och vara positiv. Jag kan och ska läsa mina vanliga två kurser på Handels, ta den där statistikkursen jag inte riktigt fattade förra året och läsa en liten 7,5 poängare franska på kvartsfart på SU.

Ny tid, ny strid. Med ett leende.

För miljön, mot soptippen

Bostadsrättsföreningen vill stänga vårt grovsoprum. Det är för dyrt, och säkerligen hemskt omiljövänligt. Den alternativa lösningen blir att var och en får ta hand om sitt eget skräp, genom att åka till Bristatippen med var sin bil. Jag har ingen bil, men om jag nu måste åka till tippen så blir det ännu en faktor för att man kanske bore skaffa bil i alla fall. För det blir ju bättre för miljön då.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det: KD är vettigast idag

I DN:s undersökning av om riksdagsleamöterna tänker vaccinera sig mor svininfluensan är det förvånade och oroväckande många som svarar nej. Endast i den Kristdemokratiska riksdagsgruppen svarar alla ja. Förhoppningsvis beror det på mer än att de gillar att läsa tidningsartiklar som Maria Larsson figurerar i. Men de verkar hur som helst ha hajjat att det här inte har att göra med om man hade maginfluensa 2001 (I'm looking at you, Federley).

DN verkar i alla fall inte ha hittat några borgerliga ledamöter som tror att vaccinet är farligt, annars hade jag nog sett dem på förstasidan. På vänsterkanten finns däremot de som är rädda. För vadå? Autism i vuxen ålder?

Vad de på vänsterflanken tycker ser jag väl som ett förlorat fall, men jag hoppas att de borgerliga riksdagsledamöterna börjar läsa morgontidningen så att de kan plocka upp korta fakta såsom: Sverige har beställt ett enormt antal doser vaccin, så det räcker åt alla. Och vare sig barn eller pensionärer är riskgrupper. Och, just det, ni anses vara en viktig samhällsfunktion.

"I like myself, I love my work, I'm going to be a misogynist today!"

Idag fick jag möjlighet att gå på ett seminarium i Globen med self help-gurun Brian Tracy. Det huvudsakliga ämnet var hur man blir en bättre säljare, men Tracy hade en hel del tankevärda poänger som kan appliceras även på andra delar av livet. Så trots min givna initiala skepsis mot den här typen av sekteristiska event satt jag och lyssnade intresserat.

Under andra delen av seminariet kom Tracy in på hur man kan lära sig nya färdigheter för att förbättra sina resultat. Alla sales skills är inlärbara och om man kan bemästra en ny sådan kommer man på köpet att få bättre självkänsla. Här lyssnade jag fortfarande intresserat.

Män är sedan stenåldern skapade till jägare och genom att lära sig nya färdigheter kan de förverkliga sig själva. Kvinnor har inte det här behovet utan de är lyckliga om de har bra relationer, men män, de är jägare och behöver bemästra nya skills för att nå självförverkligande.

Va? Ja, jag hörde rätt. Jag tillhörde tydligen inte alls målgruppen för det här eventet, trots att Globen idag var ungefär till hälften fyllt med kvinnor. Om jag hade betalat för det här så hade det varit dags att kräva pengarna tillbaka ungefär nu. Och jag var inte den enda som var upprörd. En dam nere på parkett ställde sig upp på sin stol och började skrika i riktning mot scenen. Tyvärr hörs man inte så bra när man skriker tvärs över en yta stor som en fotbollsplan, omgärdad av en gigantisk boll där allt ljud stutsar omkring ad infinitum.

Det ironiska är att en av Tracys huvudpoänger med den här delen av seminariet var många av oss är bara en ny färdighet från att dubbla våra inkomster. Men vissa lever inte som de lär - om Tracy kunde lära sig att inte exkludera hälften av befolkningen ur sina resonemang, så skulle kanske även han kunna dubbla sina inkomster.

(bild från selfhelpinc.com)