Retailing 1.0

Jag skrev en tenta i kursen Marknadsföring II idag. Mina kursare skrev den för ca. 7 månader sedan, men något missriktad ambition har hitills hindrat mig från att göra samma sak. Förhoppningsvis var det värt det, även om jag i ett kritiskt ögonblick glömde bort att en av de fyra särskilda egenskaperna hos tjänster är variability.

Efter tentan begav jag mig ut på stan för att köpa nya gula överstrykningspennor. Jag har nämligen plöjt ner de, inte mindre än, tre stycken jag hade i marknadsföringsboken.

Nu råkar jag har en särskild preferens på det här området: jag tycker om överstrykningspennor av modellen Stabilo Boss. För att de sitter bra i handen och för att den huvudsakliga konkurrenten Castells pennors bläck torkar till en ful kycklinggyl nyans. Men det näst vanligaste märket på överstrykningspennor borde ju inte vara så svårt att hitta?

Ha! Märkespreferens kan man bara glömma när Åhléns och Akademibokhandeln har slut på pennor i färgen gul. Det fanns inga på lager heller, jag frågade. Svaret blev "Det brukar ta slut på dem så här i mellandagarna."

Intressant. Så en väldigt vanlig produkt brukar ta slut? Vad var det marknadsföringsboken sa om det nu igen? Nej, just ja, det är bara väldigt väldigt rimligt. BESTÄLL FLER NÄSTA GÅNG!

Och H&M har givetvis gjort en...

En mindre grafisk beskrivning.

Intressant val

TV3 visar The Victoria's Secret Fashion Show 2009 (igen). Samtidigt på TV4+: Big Medicine (om extremt feta människor).

Vad som gör sig bäst på bild råder det nog ingen tvist om.

(bild från CBS)

Hoppsan H&M

H&M, som i vanliga fall är så bra på att vara bäst i klassen när det gäller CSR, etik och ekologisk bomull har hamnat i blåsväder i USA. Det har visat sig att (i alla fall en av) företagets butiker skär sönder fullkomligt användbara kläder som inte kunnat säljas i butiken, innan kläderna slängs i soptunnor i gränden bakom. Där står sedan hemlösa och gräver igenom textilmassorna för att hitta de få plagg som råkat förbli hela.

Varför inte bara donera kläderna till hemlösa och fattiga? Det är knappast fråga om någon risk för varumärkesdevalvering i det här fallet. Det är hoodies från divided, inte LV-väskor vi pratar om. (Ryktet säger att LV bränner sina överblivna varor, för att undvika att de ska hamna i orätta händer.) Det här rimmar verkligen illa med den image H&M jobbar så hårt för att ha i de här frågorna.

Från NYT via The Cut

Jag håller eventuellt på att bil galen

Imorgon är det tenta. Jag sitter och crammar in det sista idag och det känns som att jag och min omgivning rör oss i utrarapid, men samtidigt väldigt snabbt. Och som en bisarr symbol för allting envisas min hjärna med att sjunga på den här sången.

Och det här är bara den första tentan av tre. När jag är klar kommer jag vara färdig att läggas in.

In på bara skinnet

I den här nyhetsartikeln om att de nya scannrarna som används på flygpassagerare kan bryta mot Brittiska barnpornografilagar framkommer något som i alla fall jag inte hade insett. Den avbilden som säkerhetspersonalen får är alltså tillräckligt nära en helt naken person för att vara oanständig. I praktiken: nästa gång man flyger till USA kommer en handfull gubbar på Arlanda se en naken.

Jag skulle säga att det inte är värt det om det inte vore så jäklans bra shopping där borta.

(bild från streetwhispers.com)

Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now

I brist på intressanta inslag i tv-tablån satte jag på Pretty Woman på DVD som bakgrundsljud när jag pysslade med annat igår. Något som slog mig när jag såg Vivian släntra ner för Hollywood Boulevard i sina lårhöga lackstövlar och senare bli nekad service i en "fin" butik på grund av nämnda stövlar (den där klänningen med en metallring i midjan hade nog också lite med saken att göra), var att den outfiten skulle vara helt ok idag.

Om valfri ung kändis dök upp i pressen med samma ensemble (givet att vi inte hade sett den 50 gånger i filmen) skulle ingen höja ett ögonbryn. Det skulle nog ses som ett djärvt och framåt klädval. Nu till den stora frågan - har vi blivit mindre trångsynta eller helt enkelt tappat all stil och klass? (Och jag menar inte det på ett fördömande sätt, alls, jag har själv varit sugen på ett par stövlar...)

Tragisk komik

Jag har upptäckt att den väldigt roliga brittiska komedin Death at a funeral har gjorts om som den läskiga amerikanska svart-familj-träffas-och-gör-galna-saker komedin Death at a funeral. Med Chris Rock i huvudrollen. Och Martin Lawrence. Spare me.

Varför? Kunde de inte ha kallat den för något annat, för att inte helt ta över originalets roll i filmhistorien?

Ett positivt nytt år!

Positivt tänkande har ett dåligt rykte. Det verkar naivt att tro att allt ska gå bra, att möta hinder med ett leende och inte planera för negativa scenarion. Positiva affirmationer är väldigt corny. "Jag kan göra det här, jag ska lyckas!" Nej, då är det mycket coolare att vara cynisk och lagom torr i sin syn på världen.

Men positivt tänkande funkar. Bestämmer man sig för att man kan och man ska, så går det mycket bättre än om man redan från början har planerat för hur man ska göra när det går åt helvete.

Så för att jag ska klara av den 175-procentiga studietakt jag har framför mig under första halvan av den kommande terminen ska jag försöka sätta mitt vanliga cyniska jag åt sidan och vara positiv. Jag kan och ska läsa mina vanliga två kurser på Handels, ta den där statistikkursen jag inte riktigt fattade förra året och läsa en liten 7,5 poängare franska på kvartsfart på SU.

Ny tid, ny strid. Med ett leende.

För miljön, mot soptippen

Bostadsrättsföreningen vill stänga vårt grovsoprum. Det är för dyrt, och säkerligen hemskt omiljövänligt. Den alternativa lösningen blir att var och en får ta hand om sitt eget skräp, genom att åka till Bristatippen med var sin bil. Jag har ingen bil, men om jag nu måste åka till tippen så blir det ännu en faktor för att man kanske bore skaffa bil i alla fall. För det blir ju bättre för miljön då.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det: KD är vettigast idag

I DN:s undersökning av om riksdagsleamöterna tänker vaccinera sig mor svininfluensan är det förvånade och oroväckande många som svarar nej. Endast i den Kristdemokratiska riksdagsgruppen svarar alla ja. Förhoppningsvis beror det på mer än att de gillar att läsa tidningsartiklar som Maria Larsson figurerar i. Men de verkar hur som helst ha hajjat att det här inte har att göra med om man hade maginfluensa 2001 (I'm looking at you, Federley).

DN verkar i alla fall inte ha hittat några borgerliga ledamöter som tror att vaccinet är farligt, annars hade jag nog sett dem på förstasidan. På vänsterkanten finns däremot de som är rädda. För vadå? Autism i vuxen ålder?

Vad de på vänsterflanken tycker ser jag väl som ett förlorat fall, men jag hoppas att de borgerliga riksdagsledamöterna börjar läsa morgontidningen så att de kan plocka upp korta fakta såsom: Sverige har beställt ett enormt antal doser vaccin, så det räcker åt alla. Och vare sig barn eller pensionärer är riskgrupper. Och, just det, ni anses vara en viktig samhällsfunktion.

"I like myself, I love my work, I'm going to be a misogynist today!"

Idag fick jag möjlighet att gå på ett seminarium i Globen med self help-gurun Brian Tracy. Det huvudsakliga ämnet var hur man blir en bättre säljare, men Tracy hade en hel del tankevärda poänger som kan appliceras även på andra delar av livet. Så trots min givna initiala skepsis mot den här typen av sekteristiska event satt jag och lyssnade intresserat.

Under andra delen av seminariet kom Tracy in på hur man kan lära sig nya färdigheter för att förbättra sina resultat. Alla sales skills är inlärbara och om man kan bemästra en ny sådan kommer man på köpet att få bättre självkänsla. Här lyssnade jag fortfarande intresserat.

Män är sedan stenåldern skapade till jägare och genom att lära sig nya färdigheter kan de förverkliga sig själva. Kvinnor har inte det här behovet utan de är lyckliga om de har bra relationer, men män, de är jägare och behöver bemästra nya skills för att nå självförverkligande.

Va? Ja, jag hörde rätt. Jag tillhörde tydligen inte alls målgruppen för det här eventet, trots att Globen idag var ungefär till hälften fyllt med kvinnor. Om jag hade betalat för det här så hade det varit dags att kräva pengarna tillbaka ungefär nu. Och jag var inte den enda som var upprörd. En dam nere på parkett ställde sig upp på sin stol och började skrika i riktning mot scenen. Tyvärr hörs man inte så bra när man skriker tvärs över en yta stor som en fotbollsplan, omgärdad av en gigantisk boll där allt ljud stutsar omkring ad infinitum.

Det ironiska är att en av Tracys huvudpoänger med den här delen av seminariet var många av oss är bara en ny färdighet från att dubbla våra inkomster. Men vissa lever inte som de lär - om Tracy kunde lära sig att inte exkludera hälften av befolkningen ur sina resonemang, så skulle kanske även han kunna dubbla sina inkomster.

(bild från selfhelpinc.com)

Gamla favoriter

Sitter på pendeln. När jag tittar upp möts jag av "Pål, 47. Bostadsexpert"

Är det här någon som vill bli borgarråd? Nej, han är en "vanlig stockholmare" som tycker att alla unga ska rätt till en egen bostad.

Någon på stockholmssossarnas reklambyrå måste ha haft idétorka. För hur annars kan man förklara kampanjen som närmast får ses som en revival av den ofta förlöjligade men minnesvärda moderata kampanjen "Rösta på din frisör"?

Paranoian sprider sig. Snörvel.

Som varje höst har jag snuva. Näsan är antingen täppt eller snorig, men i övrigt är jag fullt fungerande. I vanliga fall brukar det här inte vara ett problem - bara att fylla väskan med Kleenex och fortsätta framåt. Den här hösten är dock annorlunda.

Det är inte längre ok att plocka fram näsduken när man sitter på pendeln. Om man gär det så får man genast onda ögat av alla andra resenärer. I deras ansikten speglas förskräckelse blandat med avsky. "Hur vågar du sitta där och trycka ut dina kroppsvätskor i en pappersnäsduk. Du borde sitta i karantän, eller åtmistone ha något slags skyddsdräkt på dig."

Det är givetvis Den Nya Influensan som spökar. Jag är emellertid rätt säker på att jag inte lider av nämnda influensa eftersom mitt enda problem sitter i näsan. Om jag hade minsta misstanke om det motsatta skulle jag, för mina medmänniskors skull, omgående isolera mig i hemmet - precis som de stora informationsskyltar de satt upp på jobbet säger.

Skyltarna säger dock ingenting om situationer där man själv vet att man inte har influensa, men skulle vilja slippa fördömande blickar från folk som tror att man har influensa. Det känns liksom inte som en anledning till att stanna hemma. Lösningarna verkar heta paria eller snörvel.

Bild från wolfhazmat .de

Det heliga blodet

Som ett säkert sommartecken är det även i år blodbrist hos landets blodbanker. Tidningarna skriver sina årliga puff pieces om hur sympatiskt det är att lämna blod och uppmanar oss läsare att ta oss till blodbussen. Bilden av blodgivande som något alla kan och borde göra börjar lämna en dålig smak i munnen på mig.

Efter de många beskrivningarna om de dygdefulla blodgivarna borde det finnas gott om aspiranter. Så varför är det fortfarande brist? Kanske för att det inte är så enkelt som att bara knalla iväg till blodbussen och ge. Först måste man gå igenom tester. Efter 1-2 månader får man svar och först då är man välkommen, förutsatt att ens blod är givardugligt. Vilket labbtest av blod som tar en månad att utföra kan man ju fråga sig.

Och den långa väntan kunde väl vara ok, om det inte vore för att överväldigande många tycks få nej när svaret väl kommer. Jag skulle till och med våga mig på att gissa att det av kvinnliga blodgivare in spe är fler som får ett nej än som får ett ja. Att få lämna blod kräver nämligen att man har järnvärden en bit över vad som krävs för att man enligt normala mått ska anses vara frisk och inte lida av järnbrist.

När man då väl, efter en och en halv månad, får det där brevet som berättar att man inte är välkommen som blodgivare är det nog få som känner sig motiverade att äta järntabletter en tid och börja om från början. Om den uppmaningen kunde spridas innan man går och blir testad första gången vore det nog fler som skulle klara kraven.

Att locka kvinnor till blodbussen i dagsläget är upplagt för besvikelse för alla inblandade.

Vad gäller männen är cirka 5 procent av den manliga populationen som bekant helt förbjudna att lämna blod. Ett förbud som baseras på förlegade idéer om sexualitet och en misstro mot moderna HIV-test.

Ett om möjligt ännu mer absurt förbud drabbar emellertid de kvinnor som någon gång i sitt liv haft sex med en bisexuell man. Som kvinna som har haft sex med en man som har haft sex med en man är du nämligen också portad. På livstid.

I stället för att skriva romantiserade skildringar av blodbussens färd runt i Sverige vore det fint med lite mer kritiskt tänkande. Om så bara för att uppmana till konsumtion av järntillskott, ifall den kategoriska diskrimineringen och utpekandet av en viss sexualiet som sjukdomsinfesterad anomali känns för jobbigt för sommarvikarerande reportrar.

(bild från svt.se)