"Ursäkta, väver du?"

Tydligen ser jag ut som typen som har en vävstol hemma. I alla fall om man är en 70-årig man med ett knivigt korsordsproblem på ett Näsbyparkståg.

Jag borde färga håret rosa eller nåt. Men han kanske hade frågat ändå.


Rosahårig Kate från kingdomofstyle.typepad.co.uk

Gamar cirkulerar

Många spekulerar just nu kring Mona Sahlins strategi för att förnya sossarna. Blir det en "omvänd Reinfeldt"? Kommer hon att föreslå sänkt skatt härnäst? Men vad baseras dessa spekulationer på?

Monas utspel om skolan.

Förvisso kan man se detta som ett första led i en allmän flirt med borgerliga väljare, men är det verkligen vara en slump att skolan var den första frågan som togs upp? Det råkar inte ha något att göra med att ett parti som traditionellt varit populärt bland lärare numera har tappat kompassen helt och dessutom låtit kaptenen gå på plankan?

Förbättring förbjuden

För de "vuxna", det vill säga folk som är minst några år över tjugo, börjar det bli mer norm än undantag att försöka äta "rätt", gärna lite GI, och hålla koll på fettet. Kollegan som står och koncentrerat äter ett äpple och talar om att ha "bestämt sig" när de andra fikar får både beröm och avund.

Föreställ er nu att en 16-årig tjej skulle göra det samma - vägra äta allt som innehåller socker - hur skulle man reagera då? Eller snarare, hur långt tid skulle det dröja innan hon fick sitta i ett samtal med skolsköterskan?

I kölvattnet av alla larmrapporter om unga tjejers dåliga självförtroende och därav förljande destruktiva beteenden finns det inget utrymme för befogat missnöje med sin kropp och icke-destruktiva sätt att förbättra den om man är tjej. Alla ska älska sig själva och vara nöjda som de är, annars börjar de stora ätstörningsvarningsklockorna genast ringa i omgivnigens öron.

Härom dan stod jag inne i ett provrum på Åhléns citys underklädesavdelning. Någonstans bakom de andra sammetsgardinerna stod två tonårstjejer och provade bikinis. "Den här leopardmönstrade skulle jag köpa om jag var smal" sa den ena. "Nej, men sluta, du är ju fin. Du är sådär.. ee.. normal. Du ska inte säga så" argumenterade hennes kompis påstridigt.

"Iiiiih! Kom inte in här!" Jag spetsade öronen och väntade på att tjej nr 2 skulle säga att kompisen såg jättesnygg ut i bikinin. Det sa hon aldrig. Sannolikt tyckte hon inte det. Men hon fortsatte, nästan agressivt, vifta bort allt kompisen sa om att hon skulle försöka gå ner lite i vikt till sommaren.

Även när folk ärligt kan säga "lägg av, du är rätt smal" finns det oftast utrymme för träning för den som vill, utan att man för den sakens skulle ska behöva ha allvarliga psykiska problem. Så varför får inte människor som de facto inte är smala, särskilt tonåringar som annars riskerara att bara bli fetare med åren, inte vilja göra något åt saken? Att skuldbelägga dessa personer för att de tar tag i sina levnadsvanor är nog en rakare väg mot destruktiva beteenden.

Men tjej nr 2, som verkade vara rätt nöjd med sin kropp i bikini, kommer nog inte föreslå att de ska börja promenera eller jogga tillsammans någon gång snart. Tänk om kompisen faktiskt går ner några kilo och får bättre självförtroende. Vad händer med kompis-dynamiken då?

Blaaaaarrrg, öääääääh, grrrhaaaaaa

Den som bor under mig gillar dödsmetall. Han gillar att lyssna på den på söndagmorgnar och högt. Jag gillar en kopp thé, morgontidningen och tystnad. Eller möjligen den här låten just nu.

Oh well, om en månad flyttar jag till ett hus där det enligt uppgift bor mest pensionärer och ensamstående 60-talister. Och den här gången bör det hålla i mer än tre månader.

Vem är snyggast utan

Jag har märkt en ny tendens – det är statusfyllt att inte sminka sig. I alla fall om man ser tillräckligt snygg ut utan. I stället skall man spendera på förstaklassig hudvård, så att ingenting behöver döljas.

De som har blonda bryn och fransar kan dock omöjligen se bra ut med denna look utan att fuska med lite permanent färg. Men i övrigt känner jag mig tillalad av konceptet. Och jag hinner med en tidigare Roslagsbana på morgonen som bonus.

Så jag bestämde mig för att prova. Vara osminkad lite oftare, inte bara på lördagar och när jag är sjuk, utan helt vanliga dagar. Det känndes lite ovant i början men det tog inte många timmar innan jag började gilla min osminkade spegelbild igen.

Omgivningen var dock inte lika förlåtande. "Vad har hänt med dig? Du ser så flammig ut" var det första jag fick höra när jag kom till jobbet. Det följdes förvisso av "jag hade inte uppfattat att du brukar ha smink" när jag berättade varför jag var så flammig. Jag är rätt bra på att sminka mig sådär lite lagom övernaturligt naturlig.

Jag ger det några dagar.

Grattis alla kvinnor!

I dag är det internationella kvinnodagen. Huruvida detta innbär att man skall ge sin flickvän blommor eller skänka en tanke åt de som bränt BH:ar och slagits för sin rätt har det förts en lvlig debatt om på DN:s insändarsinda de senaste veckorna. Personligen skulle jag väl föredra lite av båda, så varken blir en andra, ensidig, alla hjärtans dag eller ett tidigt första maj, med ungefär lika oklart syfte. (Nu finns det ju ingen som skulle ge mig blommor i vilket fall, så jag fär väl nöja mig med att ägna mig åt lite stillsamt BH-brännande.)

I dagens pappers-DN (säkert i nätupplagan också, men den är det ingen som stoppar i min brevlåda barje morgon..) finns någon slags tvärsnitt av Sveriges kvinnor. Dessa åtta kvinnor skall tillsammans representera kvinnor födda under nästan åttio år. Givetvis kan man inte kräva att alla skall känna igen sig i den som får stå för ens eget årtionde, men jag undrar ändå om det inte hade varit bra att ha något slags koncept för vilka som skulle vara med? Det enda tema jag kan ana är "sveriges socialförsäkringsystem - från vaggan till graven", men det tror jag knappast var artikelförfattarens avsikt.

Endast tre av dessa åtta kvinnor och flickor tjänar ens delvis sitt eget uppehälle. Endast en gör det helt. Resten är ålderspensionerade, avtalspensionerade, sjukskrivna, studerande, barnlediga och, ja, barn. Och hon som då jobbar, åttitalisten - mitt årtionde - vad gör hon? Hon är Stureplansprofil.

Om dessa är Sveriges kvinnor, är det någon som känner för att ta den där diskussonen om få kvinnor i styrelser igen?

Sikta högt, få hela bloggosfären på foten

När jag slog upp DN imorse blev jag rätt paff. Jag blev så paff att jag var tvungena att läsa hela debattsidan där och då (något som ledde till att jag inte hann med resten av tidningen förrän vid halvåttatiden på kvällen på tåget hem).

Det kan ju inte vara på riktigt tänker man? Har DN tagit in en debattartikel där skribenten jämför en bloggande minister med.. ehh.. att staten tar kontroll över medierna?? En debattartikel som som en av sina huvudteser dirver att den som skriver saker på en blogg på något sätt är bortom mediernas granskning.

Ja, om man, som skribenten verkar göra, endast läser papperstidningar och tror att alla de människorna som sitter framför skärmar hela dagarna bara ser på tv och skriver på maskin samtidigt, så kan en blogg te sig närmast omöjlig att granska. För resten av oss är detta snarast att betrakta som en ny slags öppenhet från en politiker.

"Debatten har börjat" skrev utrikesministern i sitt genmäle på, var annars, bloggen. Det jag sett av debatten på nätet är emellertid en sällan skådad enighet. För, allvarligt talat, oavsett hur mycket någon än må avsky Carl Bildt och allt han står för, så går det inte att uttrycka sympati för Bertil Torekulls haveri i ett blogginlägg.

Det är lätt att raljera när man sitter i hyresrätten i vasastan och blickar på stringhyllan på väggen

En annan blogg ledde mig till en artikel i Ordfront. Någon (journalister gillar att googla sina egna namn har jag märkt...) har tagit fram ett räkneexempel som en gång för alla ska bevisa att fastighetsskatten inte driver någon från hus och hem, gubbarna och tanterna i Djursholm är bara snåla och vill inte dela med sig av sina pengar.

Siffrorna är som följer: Den som lever på endast garantipension, dvs lite drygt 7000 kr i månaden (före skatt) måste bara betala 266 kr i månaden i fastighetsskatt om denne äger en fastighet som taxerats till 4 miljoner.

Jag orkar faktiskt inte kolla om detta är korrekt, utan jag räknar bara vidare. 266 kr i månaden blir 3 192 per år. Nästan en halv månadsinkomst således.

7000 före skatt är rätt knapert som det är. Det är som studiemedel, men man skattar på det. Det finns nog annat att lägga de där 3 192 på för garantipensionären.

Sen skulle jag kunna skriva metervis om varför "gubbarna i keps" inte heller borde tvingas betala fastighetsskatt, men att vänstermedias flaggskepp hävdar att 266 kr är en skitsumma för pensionärer tyckte jag var ett riktigt lågvattenmärke. Lusten efter andras egendom är tydligen så stor att man är villig att lämna alla andra principer på vägen.

I'm Not Dead

Efter en månads teknisk exil har jag numera åter kontakt med världen. Jag har skaffat Tres nya "bredband" Turbo3G. (En utförligare beskrivning för den som är intresserad finns här.)

Förutom att jag nu har tillgång till internet hemma har jag även möjlighet att ägna mig åt mer udda nöjen som att sitta på Roslagsbanan och bläddra runt bland andras blogginlägg – eftersom modemet tekniskt sett är en 3Gtelefon kan man flytta på sig och hoppa från mast till mast.

Modemet går och också att få som faktiskt telefon, en sån här till exempel, men sekunden innan jag sa "jag tar den" så kom jag på att nämna att jag har Mac. Av någon anledning är telefonerna inte helt kompatibla, så jag fick nöja mig med en rätt tråkig vit plastpuck (som inte alls ser ut som på bilden...).

Hastigheten är rätt skaplig. Efter ett tag vänjer man sig vid att det funkar som i bredbandets begynnelse, dvs. att det tar några sekunder innan sidor hinner laddas helt, och man lär sig hata allt vad flash heter. Vad är nyttan av att innehållet på sidan löses upp i fraktalmönster och snurrar runt i criklar i fem sekunder varje gång man rör sig vidare? Seriously?

Om jag faktiskt kommer att ta mig i kragen och hitta på lite inlägg nu när jag har slut på undanflykter, det återstår att se.

Avskuren från världen (och snart hemlös)

Så här är det:

Jag har flyttat. Och snart måste jag flytta igen. Och ADSL-leverantörerna i Sverige lever i en teknologisk stenålder där man måste skicka ut människor för att manuellt koppla om kablar för att någon skall kunna få en anslutning. Nämnda människor har så många kablar att koppla om att det tar 2-4 veckor innan de når till just din kabel.

Till följd av allt detta så har jag ingen internetanslutning hemma. Så det är faktiskt inte bara av lättja som jag inte har skrivit något här på snart en månad (och bättre lär det inte bli..).

Bara så ni vet.

Och om någon känner någon som vill hyra ut en trea eller en etta som inte ligger på en helt orimlig plats (dvs. ingenting som kräver att man åker pendeltåg) i Stockholm, säg till.

Hem till... ee.. Täby!

Efter över 80 timmar (det är två hela arbetsveckor!) på tåg och cykel ska jag äntligen flytta. Hem till Stockholm, fast ändå inte. För jag ska flytta till Täby, Näsbypark närmare bestämt, där jag ska dela en trea med en kompis härifrån Uppsala.

Det känns bra att snart kunna åka buss och tunnelbana, alternativt roslagsbana och tunnebana, till jobbet. På pappret tar det inte så mycket kortare tid. Ungefär en en kvart. Men jag vet av erfarenhet att det är en helt annan sak att åka lite tunnelbana och sen åka lite buss än att sätta sig på ett tåg och resa till ennan stad. Varje dag.

Och Täby är ett trevligt ställe att bo på, har jag hört. Nu upplyste en täbyflicka mig igår om att just den husklungan där mitt nya hem ligger är ett av Täbys två "ghetto-områden". (Jag antar att det andra är Grindtorp.) Jag tar det med ro, för jag tror att det handlar om en högst relativ bedömning.

Det känns rätt överväldigande att plötsligt ha ett vardagsrum, och ett separat kök, och ett badkar och en walk-in-closet. Och någon annan som också bor där. (Han däremot har redan dömt ut lägeneheten som "liten".)

Näe, nu måste jag ta och packa ihop några fler kartonger. Imorgon börjar flytten.

Rättshaverister

Ännu en person stämmer Apple för att de har "knutit iTunes music store till iPoden".

Vem håller på med sånt? Sannolikt de som köpt sig en Jens of Sweden eller något annat skräp och sedan upptäckt att de gått miste om den bästa legala möjligheten att ladda ner musik. I stället för att då tänka efter och inse "Jag köpte en mp3-spelare som inte erbjuder mig något extra, jag borde kanske köpt en annan", så tar de och stämmer den andra mp3-spelartillverkaren. Smart.

Om jag vore Steve Jobs, så skulle jag skicka ut varsin iPod till rättshaveristerna och se om någon av stämmningarna finns kvar efter några månader.

Avslutningsvis en klockren kommentar från "jhawk95" (finns i original under artikeln):

Wow.. I am going to sue Pez... because their candy will not dispense out of my gumball machine...
then I am gonna sue Glade... because their Plug-In refills won't work in my Renuzit air freshner container...
then I am going to sue Sony... becuase their PS3 games won't work on my WII....

Mer frågor att svara på

Gjorde precis DN:s "Lisstilstest" (Är det ett stavfel, ska det vara roligt? I don't get it.) på temat "Hur mycket stockholmare är du". Resultatet blev som väntat - rätt jävla mycket. Men på en del av frågorna kände jag att mitt svarsalternativ saknades.

Till exempel så brukar jag inte väsa "dumskalle" åt de som står på fel sida i rulltrappan och ibland så drar jag faktiskt till med "I Stockholm står man till höger i rulltrappan". Chansen finns ju att personen kommer ihåg detta nästa gång de ställer sig i en rulltrappa och att någon annan kanske slipper missa sitt tåg. Det är osannolikt, men möjligt.

Jag måste flytta.

Hur kan jag motstå

Jag är har periodvis varit rätt lat med att skriva här. Och jag tar det hela inte på så dödligt allvar som vissa. (Här tvingar jag mig själv att avstå från att göra ordet "vissa" till en länk. Jag är snäll idag.)

Inte heller har jag blivit biten av bli-nästa-Ebba-buggen, annars skulle ni få se avsevärt mycket mer av min garderob. Men jag ska inte säga för mycket, för det är inte helt otänkbart att jag kommer att visa avsevärt mer av min garderob när jag får ordning på livet och allt jag tar på mig inte behöver vara anpassat för att cykla 30 min per dag.

Hur som helst så kan jag inte motstå att svara på (i alla fall en del av) de här frågorna som jag hittade på aftonbladet, även om jag har en känsla av att jag inte riktigt tillhör målgruppen.

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006


1. Hur länge har du bloggat?

Sen maj 2006. Jag gjorde dock ett kort försök även i maj 2005, men det räknas inte.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?

Eeh.. Pass? Bild av "bloggar och bloggare"? Kom igen nu. Det är lite som att fråga efter ens bild av "godis" - det finns rätt många sorter, både jättegoda och fullkomligt oätliga.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag tror inte att det var den första men jag gillar verkligen den här bloggen.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

De känns rätt pigga, fräscha och inspirerade, om man tar den satta ambitionsnivån i beaktande. Jag vill tillbaka dit, fast kanske med lite mer outfits. ;)

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Tio kanske.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Procent, njah. Jag skulle nog säga att de är hälften ämnesbloggar med dagboksinslag och hälften rena ämnesbloggar. Ämnena är politik, mode, japansk mat, skvaller m.m., utan någon inbördes ordning.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Pass.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Pass.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

De verkar tycka att det är rätt kul.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ingen aning.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har inga problem med att dra den gränsen - det som jag inte skulle ha något emot att prata om (högt) så att människor jag inte känner väl hör det kan jag också skriva här.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Om jag nämnde något som jag aldrig annars nämner, så skulle jag ju ha bloggat om det...

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Inte. Eftersom jag inte förväntar mig att någon ska läsa det jag skriver. ;)

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

På en viss nivå, visst, men det kräver nog en väldigt ärligt skriven och personlig blogg.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Seriously?

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Seriously?

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Så känd är jag inte.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Non, je ne regrette rien. Även om jag ibland känner ett stick av "jag kanske inte borde" när jag ser att någon jag skrivit något halvelakt om suttit och googlat sitt eget namn och hamnat här. Å andra sidan är det smällar man får ta om man ställer sig i käglan av offenlighetens ljus.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Den stora nackdelen är att man faktiskt måste sätta sig ner och skriva ett inlägg eller två ibland för att det skall kunna kallas bloggande. Jag är för lat helt enkelt.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Ja. Ja.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

När blev "bloggarna" (jag ser ett problem här - det går inte att skilja på orden blogs och bloggers på svenska) en homogen subkultur? Och när blev allt så himla allvarligt?

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Jag har en ny kanal att gnälla via när jag hittar ett korrekturfel i morgontidningen. Mina vänner måste vara överlyckliga.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Fler bokmärken.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten

Jag tror att jag avstår.

Got milk?

Enligt en ny studie är det minst lika nyttigt att drick ett glas chokladmjölk efter träning som det är att dricka Gatorade, Gainomax eller liknande.

Alltid är det någon som blir glad över en sådan nyhet, men jag har svårt att tro att särdeles många som hittils druckit sportdrycker som börjar på G kommer att gå över till O'boy när de hör detta.

Personligen känns tanken på att slurpa i sig ett glas med sockersöt mjök (med faktiskt socker i) efter att jag tränat (något som det kommer att bli mer av inom en snar framtid) lätt äcklande.

(bild från enasco.com)